Så kom då solen till slut. Det ska visst regna igen redan i morgon så vi passade på att ta en lång promenad i L'arrière-pays som man säger här, dvs de bakre delarna av kommunen. Jag älskar som bekant höjder, att ha överblick och nära till himlen. Förutom en gammal vingård och någon enstaka Mas, finns här inga hus. Bara vinodlingar och orörd natur. Ljuvligt!
Jag älskar verkligen detta hörn av världen och är glad och tacksam över att jag fick vara en del av den i så pass många år (vi köpte tomten i Cerbère 2012 och åkte till byn varje år tills vi flyttade dit permanent 2018). Men det är Linköping som är hemma numera. Där har jag min familj, där lever mina barn, för att citera Orup. Låten handlar iofs om Stockholm men känslan är densamma.
Resan hit gick utan problem. Skrev lite om den på Instagram. Vilken skillnad det var att bila under lågsäsong! Många lastbilar i Tyskland – som alltid – men betydligt färre personbilar och vägarbeten. Vi slapp alla dessa köer som annars är det vanliga på tyska motorvägar.
Framme i Banyuls sov vi först tre nätter i en marklägenhet i väntan på att översta våningen i samma hus skulle bli ledig. Vilket lyft det var att komma upp till ljuset, takhöjden och utsikten! Havsutsikt bryr jag mig inte om. Jag har ju i flera år haft den mest fantastiska havsutsikt man kan önska sig och gillar att, för omväxlingens skull, blicka ut över takåsar och berg. Lägenheten har dessutom söderläge och terrassen ligger i lä vilket är en fördel när den kalla Tramontane blåser.
Hittills har vädret varit rätt så uschigt men jag tänker inte klaga. För naturen är grön och prunkande, och det porlar i bäckar som varit helt uttorkade de tre senaste åren.
Idag är det söndag och vi har precis ätit lunch: grillad kyckling med färska tomater, chèvre och basilika. Istället för bröd blev det marokanska pannkakor bakade på mannagryn.
Till det ett glas lokalproducerat rosé från Lafage. Allt inhandlat på marknaden och utomordentligt gott. Köpte också ett marokanskt uppläggningsfat. Kanske att jag köper ett till innan vi åker härifrån ...
Det känns fint att vara tillbaka i vårt gamla hörn av världen men också förvirrande. För även om allt är välkänt och välbekant är det ändå inte hemma längre.
Vi fick även upp namnskylten. Resten tar vi när vi är tillbaka från Frankrike. Äppelträden kan dock inte vänta utan måste beskäras. Det får bli morgondagens beting!
Förra veckan ägnades åt styrelsemöte med brf, bokcirkelträff, kören, författarträff och familjen. Den här veckan kommer att ägnas en hel del åt Lovesta täppa. För nu har vi fått nycklarna! Direkt efter att jag hade varit hos mäklaren och skrivit på de sista papperna, åkte vi till lotten för att se om köksluckorna jag köpt passade. Och tänka sig – det gjorde de! Lådfronterna däremot kräver lite pill och andra sorters skruvar än de gamla men det borde vara enkelt att fixa.
På insidan av en av de gamla köksuckorna satt två klisterlappar med koder till ytterväggarna. Vi vet inte när stugan byggdes men den har i varje fall varit grön sedan 2011. Jag tror att den var gul innan dess. Enligt ChatGPT är anteckningen på den äldsta lappen skriven på bosniska/kroatiska/serbiska och betyder ungefär: "Färg för utomhusbruk till sommarstugan (grön)". Kan den som skrev det vara samma person som planterade mispelträdet? Hur kom det sig att vederbörande hamnade i Sverige i så fall? Ännu en romanidé att lägga till högen ...
