Tangentfilter eller Jag har gjort det igen...

...tryck för länge på någonting någonstans och fått upp ett medelande på skärmen:

Om du håller ner den högra Skift-tangenten i åtta sekunder eller mer aktiverar du funktionen Tangentfilter, som gör att korta eller upprepade tangentnedtryckningar ignoreras.
Klicka på OK om du vill att Tangentfiler ska vara aktiverat.
Klicka på Avbryt om du vill avbryta Filtertangenter.
Klicka på Inställningar om du vill inaktivera tangentkombinationen för Filtertangenter.

Ole dole doff, kinke lane koff...

När lugnet slutligen lägrar sig.

Så lyckades vi till slut känna lite adventsstämning. Pastoralsviten, tända ljus, Smålandsglögg... Ingen adventskonsert, vi sparar julmusiken till nästa helg.

Ett fönster får förbli utan adventsljus medan ute och inne smälter ihop i ett annat. Vilken tur att vi lever i ett land där vi inte stänger till några fönsterluckor om kvällarna.

Tre kvinnor, tre historier.

När vårt lilla bokgäng träffas igen om ett par veckor, är det dags att bestämma nästa års läsning. Vi ska presentera tre förslag var och sedan välja en bok från var och en av oss. Något särskilt tema har vi inte denna gång men de romaner jag själv troligen kommer att föreslå är alla skrivna av kvinnor: En liten historia av Eva Adolfsson, En vinter i Stockhom av Agneta Pleijel samt Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. De två första rekommenderades av Carin Mannheimer på radion idag och den tredje har jag länge varit nyfiken på men inte kommit mig för att läsa.

Nu hinner jag kanske ändra mig innan vi ses, det är väl inte alldeles otroligt, men dessa tre romaner har jag i varje fall redan beställt – jag börjar planera mitt jullov...

Advent trots att jag inte vill

Första advent 2009. Ljusslingan är på plats och pelargonerna blommar ännu. Jag har tänt det första ljuset, pyntat lite men nej, adventskänslan vill inte infinna sig trots att jag gör allt man ska göra när det är advent. Det har gått för fort, det går för fort, jag hinner inte med. Vill inte tänka på vare sig julklappar, julgran eller julbak. Så vad vill jag? Jag vill få undan högarna på skrivbordet, jag vill planera en vårresa till Nice när mimosan blommar, jag vill vara lat. Jag ska skriva till Tomten och önska mig allt detta.

Ända-målet helgar medlen

Ibland ploppar det upp reklam när jag är ute på webben som gör mig konfunderad; är den på riktigt eller är det reklam för någonting annat, egentligen? Som denna annons till exempel – har Persbrandt verkligen börjat designa kalsonger? Det finns en hemsida där jag hittar företagets filosofi:

When God created man he wanted their genitals to hang loose. The genitals were supposed to stay cool in the gentle breeze, before, after and during the hunt for food. But then things begun to change. Men stopped hunting and started doing sports instead. They started wearing clothes and sat on bicycling saddles. Some of them even ended up in endless office meetings. And then what happened to their precious genitals? I guess you know. Sweat broke out, it rubbed and hanged. But let us establish that we’re living in a modern era and stay positive. The men who choose to wear Frigo today is also hunting. It’s just the prey that is different.

OK, ett skämt. Men så klickar jag vidare:

Med Mikaels Persbrandt entré som delägare i Frigo underwear lanserar vi nu Frigo by Persbrandt
En limited edition som ger 5 kr till UNICEF för varje såld kalsong till och med den 31a december 2009.
Förpackningen runt Frigo by Persbrandt är försedd med ett blått band som befäster vårat och Mikaels sociala engagemang samt mål att ge 10 % av vår totala vinst till välgörande ändamål världen över.

Nej, inget skämt utan smart marknadsföring. Låt oss hoppas att företaget går med vinst också.

Vad är väl lite träsmak?

Jag har en otrolig träsmak i baken – en hel dag hemma vid datorn sätter sina spår och min inbyggda stoppning räcker inte riktigt till... Men jag klagar inte. Medan jag satt och redigerade manuset till vårens studieprogram (och vilket intressant program sen!) passade T på att gå ner i källaren och hämta upp adventsstakar, stjärnor och slingor. Nu är det mesta på plats. Finliret med städning, fräscha gardiner och dukar får jag fixa i morgon. Kanske.
Förutom lugnet, är en annan skillnad mot att sitta på kontoret och jobba att inte behöva tänka på mat och dryck. Det fixar T. Jag känner mig trind som en liten julgris efter att ha blivit matad med räksmörgås, tunna salamiskivor, choklad och nötter. Jag har dessutom fått uppmuntrande klappar och blivit serverad te och vin. Synd om mig är det som sagt inte alls.

Favorit i repris: vi mår bra av kultur.

Detta har jag redan haft små inlägg om tidigare men eftersom jag tycker att man inte nog kan påminna alla och envar (och då gärna tankesmedjan Timbro...) om att kultur gör oss friskare, tipsar jag här om dagens notis i SvD. Dock finns det säkert förstå-sig-påare som menar att det som gäller för norrmännen inte gäller för oss...

Så var det dags för lite helgarbete igen.

Det är märkligt att jag alltid lyckas pricka in en högtidshelg när jag ska jobba med studieprogrammet. I våras var det Kristihimmelsfärd och nu är det Advent. Anledningen är att det helt enkelt är omöjligt att få det lugn och ro som krävs, när jag är på jobbet. Egentligen borde jag jobba hemifrån lite oftare. Det måste jag komma ihåg att jag tycker.

Babel om 00-talet

Det är mer regel än undantag att jag får dåligt samvete så fort jag gör annat än sitter i möten eller bakom skrivbordet. Samtidigt vet jag ju att det är när jag inte är där som jag får inspiration och idéer. Som idag till exempel. Jag fick en inbjudan att sitta med i publiken för SVT:s litteraturmagasin Babel. En fredagseftermiddag som skulle gå till spillo – gick det verkligen an? Jag bestämde mig för att det gjorde det och rymde från kontoret. Vi var många fler än vanligt i publiken och det var ju passande dels för att Babel firade sitt hundrade program, dels för att det var det sista programmet detta årtionde. Så var också temat litteraturen under 00-talet. Mycket intressant och samtidigt underhållande. Daniel Sjölin är en duktig och behaglig programledare. Jag rekommenderar alla att titta när det sänds på onsdagkväll!

I publiken satt en skolklass från Adolf Fredriks. Medan vi väntade på att gästerna skulle bli färdigsminkade, bjöd ungdomarna oss på ett par vackra julsånger. Jag fick tårar i ögonen direkt och kände – äntligen – lite adventsstämning.
Jag tar känslan med mig när T och jag nu åker iväg till Långholmen för att tillsammans med goda vänner äta årets första julbord.

Verksamhetsutvecklare sökes…

En duktig medarbetare har fått möjlighet att gå vidare. Hon är lite nervös när hon ska berätta det för mig, hon vet att det ställer till en massa praktiska bekymmer. Men jag blir uppriktigt glad för hennes skull. Hon är ung, begåvad och ska givetvis inte tacka nej till de chanser som erbjuds. Lite stolt är jag också – det är bl.a. tack vare de erfarenheter och kontakter hon skaffat sig hos oss som hon fått sitt drömjobb. Hon ska börja som projektledare på Vi läser…

Är inte världen otroligt liten ändå?

Ordna din egen afterwork

Tre kvinnor med en gemensam nämnare – samtliga jobbar med kultur – bestämmer sig för att hyra en bar för en kväll och bjuda in sina vänner på afterwork. Vilken förträfflig idé! Det blev otroligt trångt, det blev gemytligt, jag fick lite vin spillt på mig och jag träffade på en hel del gamla och nya bekanta. Någon liten verksamhetsidé kläcktes också. Precis som det ska vara alltså.
Bra idéer är till för att knyckas och denna måste jag bara stjäla.

När jag kommer hem är lägenheten tom – T är på sin franska. Men köksbordet är dukat och middagen väntar i kylskåpet. Han vet hur hungrig jag brukar vara när jag kommer hem om kvällarna.

Storytelling mot segregering

Jag får tips av Eva via Facebook om en angelägen artikel som hennes dotter skrivit i Expressen. Jag läser den och noterar lite trött att det enda inlägget hittills i kommentarfältet helt missat poängen med texten, nämligen att det är först när man kommit nära en annan människas tragiska berättelse som man kan ta till sig den. I ett segregerat samhälle där olika grupper sällan möts och där vi aldrig får höra varandras historier, är det också väldigt lätt att hålla på sitt och inte släppa in ”obehöriga”.

Inom företagsvärlden talar man gärna om storytelling, en kommunikationsteknik som innebär att varje företag och organisation mår bra av att ta fram sina egna, verkliga och sanna berättelser. Berättelser om misstag och framgångar, om glädje och sorg, om historien och visionerna. Det stärker organisationen, underlättar rekryteringen, tillför värden till varor och tjänster samt – inte minst viktigt – visar på emotionella värden och värderingar.

Storytelling av alla de slag skulle nog vårt samhälle må bra av...

Lite väl klyschigt i Morden

Varför går en blind kvinna, som bor ensam i ett hus i skogen, ut på altanen mitt i natten när hon hör någon smyga omkring på den? Hon har dessutom några timmar tidigare sagt till en man att hon nog vet vem som är mördaren…

En sådan klyschig scen trodde jag inte att någon svensk manusförfattare skulle våga skriva efter Jonas Gardells otroligt roliga parodi "”Skräckfilm” från showen En annan sorts föreställning. Men kanske att manusförfattarna bakom SVT:s Morden inte sett Jonas eller tyckt att han var rolig?

I slutet av januari har Jonas premiär på sin nya föreställning, Trafikplats Glädjen. Vad den handlar om vet jag inte, bara att den ska gå på Folkoperan. Vad kan det betyda må’n tro?

Snart en raritet...

Den är snygg, den är snål, den är skön, den är röd och den har precis fått nya vinterdäck. Dubbfria så klart.
Snart är den nog antik också.
Bilden hittade jag ironiskt nog på saabhistory.com...

Filter bjuder oss på konsert

Ikväll blir det Girl Power på Söder. Magasinet Filter lottade ut några biljetter till Maia Hirasawa och Jonna Lees konsert på Strand och jag vann två stycken. Vi lovas en intim och avskalad konsert där tjejerna inte bara delar scen utan också spelar varandras låtar.
Senaste Filter ligger på mitt skrivbord för den delen och det krävs en riktig kraftansträngning att inte lägga arbetet åt sidan några timmar…

Så många adventsstakar, så lite tid…

Nya adventsstakar ska köpas in till jobbet och jag måste bestämma hur de ska se ut. Det tjatas på mig och jag förstår inte varför jag ska bestämma sånt, inte heller varför det är bråttom. Så inser jag att det antagligen beror på att jag dels har bestämda åsikter när det gäller det estetiska på jobbet, dels att det är första advent på söndag. Om jag kunde låta bli att ha så många åsikter om det estetiska skulle jag slippa fatta beslut om adventsstakar. Men jag kan inte låta bli att ha synpunkter om det estetiska och får därmed skylla mig själv och sluta gnälla. Dock undrar jag vem som bestämt att det är första advent redan nu på söndag?