torsdag 29 januari 2015

Läsning och flerspråkiga barn

Det blev inte 500 ord i går - ibland måste t.o.m. jag erkänna mig besegrad. Däremot skrev jag en hel massa ord till vår verksamhetsberättelse. Och hade en arbetsdag på 11 timmar. Så jag klappar mig på axeln och tycker att de 200 orden jag ändå fick till på mitt manus, var bra jobbat.

Idag har vi tillsammans med En Bok för Alla och Bokspindeln ett spännande och viktigt arrangemang om Läsfrämjande på Debaser för 150 pedagoger inom förskolan, bibliotekarier och anhöriga. Lika många till fick inte plats!
Temat är läsning för barn med ett annat modersmål än svenska.
Jag ska hålla ett kort anförande och hälsa välkommen. Min kommunikationschef vet att jag inte kan tala med manus, jag vill tala fritt. Varje gång jag försökt hålla mig till ett manus blir det tråkigt. Men för säkerhets skull har hon gett mig minneskort, eller vad det heter. Om inte annat för att jag ska komma ihåg att säga vem jag är, något jag ofta glömmer.

onsdag 28 januari 2015

Skriv berörande


En hög med spontanmanus
Är man som jag fritidsförfattare, arbetar läsfrämjande inom sitt ordinarie jobb samt sitter med i En Bok för Allas styrelse (och dessutom är allmän nyfiken och intresserad av bokbranschen), har man möjlighet att ställa frågor. Till exempel om hur stor högen av inskickade spontanmanus är hos ett visst förlag. Eller vad förlaget tycker om de manus som kommer in.
Allt fler människor skriver (vilket vi bl a ser på att antalet deltagare på Vuxenskolans skrivarkurser ökar) och drömmer om att ge ut en bok, detta i en tid då allt fler väljer att ägna sin fritid åt annat än att läsa böcker. Det säger sig självt att ekvationen inte går ihop och det berömda nålsögat in till etablerade förlag blir allt trängre. Många skribenter väljer därför att antingen ge ut sin bok själva eller via ett s k hybridförlag, d v s ett förlag som till skillnad från de etablerade låter författaren ta hela eller delar av den ekonomiska risken. Somliga trivs med att kunna styra över hela processen, andra (och jag tillhör dem) gör det inte.
Men vad letar då de etablerade förlagen efter? Ännu ett deckarunder? Hundraåringar på rymmen? Kärlek? Existentiella frågeställningar? Rymdäventyr och alternativa världar?
Jag ställde frågan till en förläggare som svarade: ”Jag vill känna något när jag läser ett manus. Berättelser som inte berör eller roar mig refuseras direkt, oavsett hur välskrivna de är. Många författare in spe kan konsten att skriva men misslyckas med konsten att berätta. Det blir för tråkigt.”
Förläggaren sa inte ett ord om vilken genre hen var ute efter …

söndag 25 januari 2015

Tömt

Vårt gästrum var även vårt arbetsrum. Nu är det bara ett rum vilket som helst.

Vad jag bland annat lyssnar på just nu när jag skriver:
Ezra Vine  Passenger  The Last Royals
The Barr Brothers  Catey Shaw
Eskobar  Avi Buffalo  Sera Cahoone
Roo Panes  Nick Drake  Still Parade
Lady Danville  Dresses  Grizfolk  Trent Dabbs
Josh Pyke  Ray Lamontagne  Melissa Horn
Marit Larsen

I morgon lyssnar jag säkert på någonting annat, beroende på vilken stämning jag vill försätta mig i.

lördag 24 januari 2015

Flyttbestyr

Han är duktig T.
Bra att ha kläder i.
Vi försöker att vara strukturerade den här gången, inte göra som vi brukar och slänga ner allting lite huller om buller eftersom vi inte orkar annat.
Packpapper är inhandlat (Rusta) så vi slipper eländet med trycksvärta från tidningspapper, ett antal praktiska förvaringspåsar till våra kläder (Biltema) likaså. Små flyttlådor som man kan fylla med böcker ända upp (K-Rauta) och stora dito som flyttfirman godkänt (Bauhaus). Eftersom vi känner på oss att vi snart kommer att flytta igen är det lika bra att satsa på riktiga grejer som vi kan återanvända. Vi kommer säkert att inte packa upp allting heller ...
Förra helgen tog vi tag i bokhyllorna, idag har T tömt i stort sett hela köket. I morgon är det dags för gästrummet. Och så ska gardiner tvättas och strykas, skräp slängas och en roman skrivas. Himla tur att vi slipper rulla tummarna, tycker jag.

fredag 23 januari 2015

Omväxlande fredag

Idag har jag blivit intervjuad av P1s Lundströms Bokradio, ätit tårta med personalen och firat att Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm gjorde ett jäkla bra verksamhetsår 2014 och nu är landets största avdelning (sorry Göteborg ...) samt druckit te med f.d. förlagskollega. Jag har även skrattat en hel del samt peppat en stupfull man som dråsat ner på trottoaren att resa sig upp igen, dra upp gylfen och gå bort till sitt hotell istället för att somna i snömodden.

torsdag 22 januari 2015

Beröm från facket

Ägnade halva eftermiddagen åt att förhandla med ett fackförbund. Efter en hel del stångande, givande och tagande kom vi till slut överens.
"Och hur går det med skrivandet?" frågade min motpart när vi pustade ut efter vår fight. "Jag har läst en novell som du skrivit. Jag tyckte om den, du skriver väldigt bra."
Vi diskuterande skrivande en stund och kom sedan in på ledarskap. Det blev ett fint eftersnack mellan protagonist och antagonist.

onsdag 21 januari 2015

Carina, litterär agent.

Jag tror att jag ska skola om mig till litterär agent istället, min tycks ha ett skönt liv ...
Läs intervjun med Carina Deschamps i senaste M-Magasin!
Bäst att jag fortsätter skriva nu innan Carina sätter blåslampan på mig.
Det börjar nämligen lukta kärlek banne mig i manuset och jag gillar det. Frågan är vad Louise i min berättelse gör åt saken ...

tisdag 20 januari 2015

Nattpass

Just nu är jag lite uppfylld av mitt manus - satt och skrev i natt mellan kl 1 och 3 istället för att sova. Rekommenderas inte om man har ett heltidsjobb också. Nu middag och sedan dags för ett nytt skrivpass.
Men hör ni, det där med att Ingemar Stenmark ska vara med i Let's Dance - hur bisarrt är inte det? Blir det pjäxdans må'n tro?

söndag 18 januari 2015

Så här gör jag när jag berättar

Allt blått ska fyllas på och bli svart.
Alla har vi vårt personliga sätt att bygga upp historier på. Mitt är en blandning av struktur och improvisation. Ramarna är fasta och jag vet vilka som är de viktiga milstolparna som jag hela tiden arbetar mot och tar sats ifrån. Och allt eftersom berättelsen växer fram, kompletterar jag min ritning med scenerna jag får till (vad scenerna mellan mina milstolpar handlar om styrs helt av min magkänsla), antal sidor, när allt sker och var.
Strukturen är fantastiskt användbar även när jag redigerar, som att ha en ritning när man ska renovera eller bygga om ett hus. Eller en orienteringskarta. Jag har lätt för att villa bort mig annars. Med Croissants till frukost till exempel hade jag exakt koll på Cecilias menscykel och ägglossningar, vilket en uppmärksam läsare också upptäckte ...

Jag jobbar mig fram mot ett slut som jag vet vilket det är eftersom det också sammanfattar temat för min berättelse. Och karaktärerna som jag ägnat veckor åt att lära känna innan jag ens börjar skriva, är mig lika välbekanta som om de vore familjemedlemmar. Manus 3 tänkte jag på och planerade i flera månader innan jag satte mig och började författa på riktigt. Fyllde en anteckningsbok med tankar och funderingar. Att lägga tid på att skriva en massa saker som jag sedan måste stryka eftersom det inte passar in, är en lyx som jag inte har tid med.

Jag har kommit fram till mitten av mitt nya manus och det är nu som det riktigt roliga börjar. Louise ska pinas ordentligt innan hon inser vad det är hon måste lära sig av sin resa. Jag har planterat, jag har antytt och jag har krattat manegen för resten av berättelsen. Det är dags för henne att börja agera istället för att reagera. Går det som jag vill är jag klar i slutet av april (ska liksom hinna jobba heltid och flytta också). Det borde gå och jag har en mycket bra känsla kring det här manuset. Precis som med de två förra ...

lördag 17 januari 2015

Proppen lossnade

Med håret på ända och fortfarande iklädd morgonrock hämtade jag datorn och ställde den på köksbordet, mitt bland äggskal, kladdiga yoghurttallrikar och oläst morgontidning. Proppen hade  nämligen lossnat mitt i en teklunk och det gällde att snabbt ta vara på flödet innan det valde en annan riktning.

Precis så geschwint kan det gå när jag fått sova en hel natt och kunnat ägna de tidiga morgontimmarna åt att i lugn och ro läsa igenom alla mina anteckningar och skriva nya. Inte ett enda litet katrinplommon behövde jag tugga i mig.

I dag har jag även hunnit med att dammsuga, åka in till Solna C för att byta ut en klänning mot en annan, äta lunch i ett gammal vattentorn tillsammans med T, åka till K-Rauta och köpa mindre flyttkartonger, sådana där som är perfekta för böcker och porslin, åka till jobbet och hämta större flyttkartonger, fortsätta ut mot Norra Djurgårdsstaden, åka norra länken för första gången och beskåda bygget som vi ska flytta in i om 19 dagar. Röran där är total men vilket otroligt spännande projekt hela uppbyggnaden av denna nya stadsdel är. Himla tur att jag är så förändringsbenägen som jag är ...

Nu är det dags att fortsätta skrivpasset och avsluta det jag påbörjade i morse. Det är hög tid för Louise att inse att även hon behöver vara förändringsbenägen om hon ska komma vidare med sitt liv.

fredag 16 januari 2015

Skrivförstoppad.

Tvärstopp när jag skulle skriva igår kväll. Stopp som att sitta och glo på skärmen, skriva tio ord och radera femton. Stopp som att titta ut genom köksfönstret och klia sig i skallen, som att fräsa åt T när han snällt frågar om jag vill ha en kopp te, som att vilja kasta ut datorn från balkongen.
Akut förstoppning med andra ord.
Ändå visste jag precis vad scenen i fråga skulle handla om, det vet jag för det mesta alltid eftersom jag är en sån där författare som inte gillar att skriva i blindo. Jag vill ha struktur vilket innebär att jag planerar ramarna i förväg.
Till slut gav jag upp, sa förlåt till T och gick och la mig.

Klockan halv sex i morse klev jag upp och tog fram manuseländet. Började skriva. Och förstoppningen släppte! Inte så att orden sprutade ut (exakt hur äcklig var inte denna liknelse?) men jag fick till en hel scen i varje fall, även om den var kort.

Det är nämligen så att jag kommit till mitten av berättelsen och där har jag tänkt stoppa in en viktig händelse, en så kallad vändpunkt, och jag tror att jag har lite prestationsångest. Men jag är inte orolig över att jag inte ska få till det, skrivförstoppningar har jag varit med om förr och de brukar gå över efter ett par dygn. Vila, läsning och katrinplommon – det borde göra susen.

tisdag 13 januari 2015

Män som hatar romantik

Jösses så trött jag är på män som tycker till om romantisk litteratur. Citat ur verkligheten: "Ta en tjej som tror att världen funkar som i sockersöta romantiska böcker, hon åker på smäll efter smäll."
Detta sagt i samma andetag som ordet "skräp". Och sagt av någon som gett ut en fantasyroman på eget förlag och som kallar sig för författare.
Fortfarande, 2015, är det legitimt att fördumma unga kvinnor och hacka på deras boksmak. För vad kan vara mer skadligt för en stackars korkad brud än romantik?

måndag 12 januari 2015

Text och musik

Nu är det spännande i mitt manus må ni tro och det är knappt jag kan sitta still på köksstolen. Eller om det beror på att jag lyssnar på min Gott & Blandat 7 på Spotify samtidigt som jag skriver. Det var ett tag sedan jag hade just den listan i lurarna och jag återupptäcker den på nytt. 18 stycken olika Gott & Blandat har jag samlat på mig, var och en av dem lika lång som en arbetsdag. Faktum är att jag inte tror att jag skulle klara av att skriva om jag inte lyssnade på musik samtidigt. Nåväl, det kanske jag skulle men det vore tråkigare.
Och medan jag sitter där och smattrar med fingrarna och sittdansar och förmodligen ser ganska löjlig ut, får jag en kopp te och lite ost och bröd av T.
Det blev ett bra arbetspass ikväll.

fredag 9 januari 2015

Mellan dröm och verklighet

Mitt s.k. jullov är slut - jag började jobba i onsdags, därav bloggtystnaden. Har inte haft tid att blogga. Eftersom jag jobbar. OCH skriver. Japp, morgnar och kvällar har jag vigt åt mitt manus. Ska jag ha ett råmanus klart i slutet av april är det minst 500 ord om dagen som gäller nu. Jag har upptäckt att jag skriver som bäst mellan kl. 5 och 6.30 på morgonen. Det är något visst med att skriva innan jag riktigt hunnit vakna, när jag fortfarande befinner mig mellan dröm och verklighet.

tisdag 6 januari 2015

Etthundra härliga mil tillsammans med Jojo Moyes

Livet efter dig grep aldrig tag i mig.
Sophies historia tyckte jag bättre om.
Med Etthundra mil  lyckades Jojo Moyes besegra mitt motstånd och jag slukade berättelsen om vad som händer när den fattiga Jess, hennes barn (inbunden tonårsstyvson och mattebegåvad liten dotter) och deras stora byracka till hund får skjuts av IT-miljonären Ed (åtalad för insiderbrott) till en matteolympiad hundra mil därifrån.
Givetvis blir det en resa som förändrar allas liv men även om vi redan från början anar hur det hela kommer att sluta, svalde jag hela berättelsen med hull och hår och - under av alla under eftersom det händer högst sällan nu för tiden - fick lov att blinka bort en liten tår när jag närmade mig slutet av romanen.
Boken är gripande men inte sentimental, rolig men också tragisk och hela tiden underhållande men med en samhällskritisk underton. Jag älskade persongalleriet i den, samtliga karaktärer är ömsint skildrade med alla deras fel och brister. Ibland gör Jess och Ed rätt, ibland gör de fel men de gör alltid så gott de kan.
Mitt betyg blir en stark 4:a (av 5 möjliga).

söndag 4 januari 2015

Snart ett halvt romanmanus


Skulle jag lyckas skriva 6 000 ord tills jag börjar jobba igen på onsdag (högst osannolikt men ändå), har jag - förmodligen - skrivit en halv roman, dvs 40 000 ord. Mina två första böcker har nämligen båda landat på ca 80 000 ord. En bra längd tycker jag. Vad Louise och Carina i min berättelse sedan tycker återstår att se, de kanske behöver längre tid på sig för att få ordning på sina liv.

Vätö är underbart och rofyllt och jag gör annat än skriver också. Läser till exempel. Är snart klar med Jojo Moyes Ett hundra mil. Återkommer om vad jag tyckte när jag läst ut den.

Men alltså, det där vädret vi haft här uppe de senaste dagarna - allvarligt, är det verkligt?

fredag 2 januari 2015

Tillbaka

Vi har bara varit borta i två dagar men det känns som att komma tillbaka till en annan årstid. Snön är försvunnen och vinden tog med sig isen norrut.
Promenaden är avklarad och solen på väg ner. Nu blir det en kopp te innan jag fortsätter med manuset. Jag är grymt peppad.

En 5:a till Vi av David Nicholls.

Då var även nyårshelgen avklarad och lammsteken nästan uppäten (herregud så underbart god den blev!). Vi fortsatte att bryta mot våra egna traditioner genom att inte dricka champagne och det gick bra det med. Nyårskonserten från Wien igår hoppade vi över och det är det inte ofta jag gör. Istället begav vi oss ut och promenerade från Medborgarplatsen (åkte in till jobbet en sväng) bort till Djurgården och Blå Porten. Trots att Stockholm visade sig från sin sämsta sida (föreställ er alla nyanser av grått ni kan tänka er, ihop med en rejäl dos slask), njöt vi. Det var vi och turisterna kan man säga. På kajerna låg resterna av nattens festande ...

Min erfarenhet av Blå Porten är att där är fint och gott men också alltid fullpackat med folk, köerna oändliga. Dock inte kl. 12 en nyårsdag kan jag tipsa er om. Lagom tills vi ätit färdigt började dock kunderna välla in. Vi tog spårvagnen tillbaka till Kungsträdgården och åkte hem, plockade fram våra böcker och ägnade resten av eftermiddagen åt att läsa och lyssna på musik. Inget tevetittande nu heller. Det blev en av de bästa nyårsdagarna på länge. Att boken jag läste ut igår var en roman precis i min smak bidrog säkert, Vi av David Nicholls.

Nicholls förra bok, En dag, tyckte jag också om även om slutet faktiskt förstörde min läsupplevelse rejält. Jag kände mig lurad, som om Nicholls brutit mot sitt avtal med mig som läsare. Inte heller slutet i Vi är given men när den väl kommer är den logisk. Vägen dit är gropig för stackars Douglas som innehar huvudrollen; hustrun Connie vill kanske skiljas och den 17-åriga sonen Albie står inte ut med sin far. Att då ge sig ut på en resa tillsammans ... Men trots att Douglas har en enerverande personlighet har han min fulla sympati och jag lider verkligen med honom, står på hans sida även när han beter sig märkligt. Nicholls är en mästare på att mejsla fram sina karaktärer. Han skriver dessutom mycket bra, gestaltar allt, gör intelligenta reflektioner, balanserar på gränsen till att ibland skriva buskis men lyckas alltid hålla sig på rätt sida. Det blir tragikomiskt och roligt och sorgligt och underbart underhållande.
Mitt betyg kan inte bli annat än en 5:a för denna roman.

onsdag 31 december 2014

Nyårsafton

Jag har tagit av mig termobyxorna. Inte bara för att de inte behövs i stan utan för att termometern visar på flera plusgrader. På Vätö innebar det snöbollsväder. I stan betyder det sörja och slask. Kontraster.

Nyårsafton idag och T och jag har bestämt oss för att fira den för oss själva, i lugn och ro. Vi har varit på  bio och sett Micke & Veronica (en usel film med ett manus tunnare än ett streck och så klyschig och illa spelad att det var skrattretande men det gjorde inget, vi hade kul ändå), vi har druckit fantastiska rom- och vodkadrinkar på en trevlig bar och i skrivande stund väntar vi på att lamsteken som vi späckat med vitlök och bäddat in i rosmarin ska bli klar. Till det blir det krämig potatisgratäng och sockerärtor. Inte en hummer så långt ögat når. Befriande.

2014 har varit ett fantastiskt om än arbetsamt år. Det är inte utan att jag känner mig sliten. Men jag känner även en enorm tacksamhet över att barnen och T mår bra, inget annat är egentligen viktigare. Kärlek.

Så - skål kära 2014, må du vila i frid, och välkommen 2015!

tisdag 30 december 2014

Ständigt detta väder.

Det klarnar upp.
Knappt att solen orkar ta sig västerut när den ska lägga sig.

Det är svårt att inte tala om vädret när vi är i stugan. Växlingarna blir så påtagliga och vi märker av dem direkt. Igår natt till exempel var det femton grader kallt utomhus och femton grader varmt inne i stugan. Automatsäkringen som styr hälften av våra element hade lösts ut under natten. Den gör det ibland och ingen förstår varför. Vi klev upp, klädde på oss ordentligt och gjorde upp en brasa. Åt en ägg- och baconfrukost i skenet av ett silverblått gryningsljus, ett ljus som vi aldrig ser hemma i stan. Solnedgången senare på dagen var lika magisk den. Det har med horisonten att göra. att vi har tillgång till så mycket himmel här ute.
När jag klev upp i morse hade det snöat lite under natten. Inga stjärnor och ingen måne och ett gryningsljus av det grå slaget. Vackert men på ett annat sätt än igår. Automatsäkringen hade inte lösts ut och nästippen var varm. Men vi tände en brasa ändå. Brasor hör vintern och stugan till.

Jag skriver igen och jag har roligt trots att berättelsen om Louise och Carina inte alltid är munter. Men humorn finns också i det mörka, jag kan helt enkelt inte hålla mig till en enda sinnesstämning.
Just nu flödar inspirationen, precis som jag visste att den skulle göra bara jag fick vara ledig några dagar och slapp ägna varje vaken stund åt att tänka på jobbet. Dessutom läser jag. Vissa författare kan inte läsa samtidigt som de skriver men det kan och behöver jag.
I morgon är det nyårsafton och vi ska fira den i stan. Men vi kommer tillbaka till stugan, än är inte mitt jullov slut.