lördagen den 19:e april 2014

Sol rakt i plytet

När morgondimman lättat åkte vi in till Norrtälje och köpte ost och strandstolar samt två grillade skärgårdskorvar som vi åt sittande på en bänk vid Stortorget med solen  rakt i plytet. Sedan gick vi in i två boklådor och blev glada över att höra att Solviken sålde bra. I en av dem, Norrtälje bokhandel, fick jag en bamsekram av Caroline som driver butiken. Som av en händelse blev jag även inbjuden till en signering i slutet av maj när staden har marknadsafton. Tydligen längtas det efter Croissants till frukost.
Därefter åkte vi tillbaka till Vätö och stugan och gjorde i ordning en sillunch som vi åt utomhus mot söderväggen, återigen med solen rakt i plytet. T somnade med solen rakt i plytet och jag ansade klätterrosen Flamentanz och räfsade så att jag fick en blåsa i näven, hela tiden med solen rakt i plytet. Fem skottkärror senare hade jag vårstädat en fjärdedel av tomten. Jag tog då fram gräsklipparen.
Konstpaus.
Jag tog alltså fram gräsklipparen.
I april.
Sjukt tidigt, men jag klagar inte.
Ytterligare några blåsor och ryggont senare var jag färdig med denna påskaftons dagsverke och satte mig på altanen och lät solen stråla mig rakt i plytet. Ett glas kall rosé hamnade på något mystiskt  vis i min hand och denna genomfantastiska dag avslutades med grillmiddag utomhus.
Nu sitter vi inomhus, T och jag, har tänt ljus och lyssnar på musik. Barometern har inte rört sig en millimeter - det tycks som om vi även i morgon kommer att få sol rakt i plytet.

fredagen den 18:e april 2014

Jag räfsar och läser istället för skriver

Två veckor kvar tills Croissants är färdigtryckt, och jag känner mig alltför rastlös för att ägna helgen åt att skriva på manus 3 (det som jag redan har en så himla bra titel på). Istället för att få dåligt samvete har jag bestämt mig för att det är helt okej att ta en liten skrivpaus och ägna påsken åt att plocka upp nedblåsta björkkvistar som ligger överallt på tomten, räfsa bort fjolårsgräset och gräva i komposten. Kiropraktorn hade nog tyckt att det var ett bra beslut. Dessutom ska jag börja läsa Underbara helvete som jag fick på Bokresan. Jag har inga som helst förväntningar, har inte hört talas om boken tidigare och har inte googlat upp några recensioner. Egentligen hade jag sett fram emot att sätta tänderna i Donna Tartts Steglitsan men den har T knyckt och han vägrar lämna den ifrån sig.
Uppdatering: Boken är hemsk. Efter 37 sidor inser jag att jag är fel målgrupp och att jag inte kan bortse från det torftiga språket, den bristande gestaltningen och de könsstereotypiska karaktärerna.  Det får bli Joyce Carol Oates Lilla himlafågel istället.

torsdagen den 17:e april 2014

En liten kärleksförklaring

Akademibokhandeln i Sollentuna
Igår var jag in på en Pocket Shop för att köpa Donna Tartts nyligen Pulitzerprisade roman Steglitsan. Jag småpratade med expediten en stund, om Donna och om litteratur, och vågade till slut berätta att det är jag som skrivit Solviken. Jag vet - det är fånigt - men jag har varit feg när det gäller att presentera mig för bokhandlarna. Helt ologiskt. Är det något som jag inte räds för så är det ju att prata om mig själv och mitt skrivande. Jag är i det närmaste osunt förtjust i att göra just det.
Expediten blev glatt överraskad och sa att det skulle jag veta att min bok sålde väldigt bra. Jag skuttade ut ur butiken.
Idag var vi på Akademibokhandeln i Sollentuna och jag upprepade proceduren. Återigen möttes jag av ett stort leende: "Såg du att jag precis sålde din bok till en kund?" frågade expediten och undrade sedan om jag tyckte att de skyltat upp Solviken fint.
Jo, det tycker jag nog att de gjort ... Och snart kommer Croissants till frukost.
Alltså - bokhandlare och bibliotekarie - jag älskar dem. Och så mina läsare förstås.

onsdagen den 16:e april 2014

Tack för igår!

Det var så roligt att få komma till fina Sollentuna bibliotek och berätta om mitt skrivande igår kväll! Träffa gamla och nya bekanta och bli inbjuden till en bokcirkel i höst. Hurra för biblioteken och hurra för litteraturen! Och se så vackra blommor jag fick.
Som liten häckade jag jämt på biblioteket, älskade miljön och ville bli bibliotekarie när jag blev stor. Det blev jag inte, jag blev annat. Bland annat blev jag en som skriver sånt man hittar i bibliotekets hyllor ...
Tack, Ewa, för att du bjöd in mig!

tisdagen den 15:e april 2014

Jag besöker Sollentuna bibliotek ikväll!

Ikväll blir det premiär - mitt första biblioteksbesök som författare.
Sollentuna kl. 19.
Nu vet ni och nu är informationen förevigad till kommande generationer.
Vad jag ska tala om? Bland annat om mina dagböcker, där allt började en gång. Och om varför jag valt att inte skriva deckare. Bland annat. Jag tänker att det nog ger sig ...

måndagen den 14:e april 2014

Härlig kokbok helt utan bilder


För några veckor sedan, när jag var på läsretreat i Roslagen, kom vi att tala om kokböcker. Om att läsa dem, eller snarare titta i dem. För dagens kokböcker är ju lika mycket fotoböcker som receptsamlingar.
Samtalet fick mig att tänka på en kokbok vi har hemma och som inte innehåller en enda bild men som inte är mindre njutbar för det - Mireille Johnstons Det provensalska köket. Jag köpte den för många år sedan och tycker fortfarande mycket om den. Har lagat massor ur den (på den tiden jag lagade mat) och allt blev otroligt gott.
I förra veckan berättade min förläggare att han vid sidan om diverse skönlitteratur även läser just denna kokbok och att den får honom att vilja emigrera till Frankrike.
Två själar, en bok. Tillfällighet eller trend? En frankriketrend, kanske ...
Croissants till frukost, någon?

söndagen den 13:e april 2014

100 ords tävling

Söndagstävling i gruppen Författare på FB: Skriv 100 ord med denna annons som inspiration. En nyttig övning som släpper loss kreativiteten. Mitt bidrag, skrivet på 5 minuter eftersom tävlingen skulle stänga strax, vann inte men jag är rätt så nöjd ändå:
"Ryktet om min död är synnerligen överdrivet", sa Stig och hällde mjölk över morgongröten. Riktig mjölk, inget blåblask.
Han tog en tugga av limpmackan med prickig korv på som Britta brett åt honom.
"Men det står ju i tidningen att du är hädangången", sa Britta och visade honom annonsen.
Stig lät frukosten tysta mun. Britta talade ändå för två. Kanske hade hon rätt, kanske var han död, trots allt? I så fall hade han hamnat i livet efter detta. Nåväl, inte honom emot, inte så länge som där ingick limpmackor med prickig korv på. Och så Britta förstås.

lördagen den 12:e april 2014

Jag är inte först i släkten med att skriva böcker

Min franske farfar var en komplex man. Å ena sidan var han ingenjörsutbildad, stram och mycket korrekt och tyckte att inget yrke i världen var bättre än ingenjörens. Å andra sidan anlade han när han gick i pension en fantastisk trädgård som han skjutsade runt mig i i sin skottkärra (han skämde överhuvudtaget bort mig något alldeles kolossalt), samt var oerhört glad för att jag valt en kulturell karriär. Han uppmuntrade mitt läsande och skrivande och talade stolt om sin farmor som varit författarinna.
På nätet hittade jag essän "Mariage Philosophique" från 1920. Hon skrev även en samling betraktelser som heter "Konsten att vara farmor". Tänka sig - för snart 100 år sedan satt min farfars farmor och skrev böcker ...

fredagen den 11:e april 2014

Gästbloggar hos Ann Ljungberg!

Idag gästbloggar jag HÄR.
Jag skriver en massa kloka saker om skrivande. Se så - klicka dit nu då!

Ögon och tänder tillhör inte kroppen

Den senaste synundersökningen bevisade det jag redan märkt men inte velat kännas vid - jag behöver nya glasögon. Jag minns inte exakt när jag köpte dem jag har idag men det känns som nyss. 3-4 år kanske? De var inte billiga. Det kommer inte de nya att vara heller. Och här talar vi inte om tjusiga designbågar utan om själva glasen. Progressiva åt alla håll eftersom jag ser lika dåligt på långt som nära håll. Blind som en mullvad skulle man kunna säga att jag är.

Nya glasögon alltså och för att slippa jättetjocka glas som skulle få mina ögon att se lika stora ut som en kos, beställde jag en specialsort. Ja, jag är fåfäng, jag vill inte se ut som en ko. Dessutom vill jag inte köpa dem via nätet, jag gjorde det en gång och det funkade inte alls att vara sin egen optiker. T har också gjort det och för honom var det inga problem, han använder fortfarande de glasögonen.

Det exakta priset för bara glasen har jag redan förträngt, räckte bara över mitt kreditkort, svalde och tänkte att jag nog måste skriva den där följetongen till Året Runt snart, men över 10.000 kr landade det på. Två glasbitar. Över 10.000 kr.
Förra veckan var jag till folktandvården för att skrapa bort tandsten, eftersom jag gärna vill behålla mina tänder. Nästan 800 kr.
Idag gick jag till kiropraktorn - 100 kr. Eftersom nacken och ryggen är en del av kroppen och just den kiropraktorkliniken är landstingsansluten.
Men varken tänder eller ögon hör till kroppen så där är det bara att gilla läget. För dem som har råd, vill säga. Vissa fixar sina ögon och tänder i Polen har jag hört, där är sånt billigare. Eller i Thailand. Jag gick till Synsam.
Tänder och ögon, vår tids klassmarkörer.
Men vad gör den som inte har råd? Vandrar omkring i livet utan ögon och tänder?

torsdagen den 10:e april 2014

Tjatar lite

Det är faktiskt lite fantastiskt att Solviken hänger kvar där i toppen. Jag menar - har ni sett konkurrensen? Förlåt att jag tjatar men jag är för glad (och häpen) för att spela cool.
Snart är det Croissants tur att ge sig ut och fajtas. Läste nyss i branschtidningen Svensk Bokhandel en rapport från bokmässan i London: Feelgood dominerar fortfarande inom vuxenlitteraturen. Och humor. Bara att hoppas att humorn i Croissants uppskattas.


Det blir en frukostrelease den här gången

Först tänkte jag hoppa över detta med releasefest. Att Solviken skulle firas var självklart - när ska man fira stort om inte när ens debutroman släpps?
Men bok två ...
Sedan kände jag att jag faktiskt ville slå ett slag för att jag de facto fått till ytterligare en roman. Klappa mig själv berömmande på huvudet. Däremot blir det inget kvällsparty. Istället satsar förlaget och jag på en frukost. Gästerna får gärna komma i morgonrock och osminkade om de vill, bara de kommer hungriga. För det blir inte bara croissanter till frukost ...
Ska det va' så ska det va', annars kan det lika gärna va', som jag brukar säga.

onsdagen den 9:e april 2014

Otålig

Vadå påsk nästa vecka? Vem har bestämt det? Och kan man verkligen inte boka in jobbmöten på långfredag? Herregud vad folk är kinkiga ...
I kvateret där jag bor har man sopat bort gruset från trottoarerna. De senaste dagarnas regnande har satt fart på gräsmattan, och skatorna är kaxigare än någonsin.
Annars då? Jodå, jag sitter och rullar tummarna mest hela tiden och väntar otåligt på att Croissants ska läggas på mitt bröst. Eller i min hand. Whatever, bara jag äntligen får skåda underverket.
Typ så.

tisdagen den 8:e april 2014

Igång igen

Tack kära ni för alla krya-på-dig-häsningar, de gjorde susen! Nu är jag på benen och igång igen. Detta firades med en fullspäckad arbetsdag som avslutades med en författarintervju för Året Runt och därefter ett besök hos kvaterets fantastiskt trevliga frisörssalong. Jag sattes ned i en massagestol och fick njuta av en kombination av ryggmassage och hårinpackning i hela 15 minuter. Kan man önska sig en egen massagestol av Tomten, tro?
Förresten så ville Året Runt att jag skulle skriva för dem igen vilket jag gärna gör. Frågan är bara när jag ska hinna. Nåväl, försommarnätterna är ljusa ...

måndagen den 7:e april 2014

Sjuk

Jodå, det var som jag trodde och jag tänker inte fördjupa mig i det. Ingen rolig dag. Kunde dock jobba hemifrån och sova mellan varven. Nu känns det bättre, i morgon bär det alltså iväg till kontoret. Har en massa att fixa och nej - jag har ingen sekreterare. Finns den yrkesgruppen kvar ens?
Jag har faktiskt jobbat som sekreterare. Det var på den tiden då datorer var så dyra att endast några få - sekreterarna - fick ha tillgång till dem. Jag jobbade på ett marknadsundersökningsföretag och skrev rent brev och annat som projektledarna skissat på för hand och lagt i min och min kollegas inkorgar. Riktiga inkorgar alltså, inte digitala.
En annan tid, en annan värld ... Men att vara magsjuk nu och då är på samma vis. Allt förändras inte.

söndagen den 6:e april 2014

Sjuk?

Om jag inte är helt fel ute har jag drabbats av magsjuka.
Är jag helt fel ute har jag drabbats av någonting annat.
Men att något drabbat mig är jag rätt säker på. Alltså lägger jag ner allt som har med skrivande och jobb att göra för idag och ägnar mig åt att känna mig ynklig istället.

lördagen den 5:e april 2014

Första scenen är mitt kontrakt med läsaren

Vi är i stugan och där finns såväl fungerande ugn som spis. Ändå vill T stå ute klädd i mössa och handskar (inte enbart dock) och grilla. Därför att det är vår och är det vår ska man grilla. Punkt.
Jag tänker inte argumentera emot, inte så länge som jag får stanna kvar inomhus och läsa igenom min fantastiska första scen på manus 3. Jag pillar med den längre än vad som är tillrådligt men den första scenen ÄR viktig. Det är den som sätter tonen för resten av berättelsen, som är mitt kontrakt med läsaren vilket jag bör undvika att bryta.
Att bryta en överenskommelse är sällan bra. Vare sig det handlar om ett manus eller om affärer. Att utan mycket goda skäl och total ärlighet bryta mot de spelregler man gemensamt kommit överens om innebär att ett förtroendekapital försvinner. Kanske för alltid. Och inget är så svårt att bygga upp igen som ett förlorat förtroendekapital.

fredagen den 4:e april 2014

Vikten av att känna stolthet

Jag slår upp ordet Stolthet i synonymordboken och läser följande:
1. värdighet 2. högdragenhet, högfärd 3. prydnad, heder, ära

Stolthet är ett ord som likt en baktung humla surrat runt i min skalle alltsedan jag igår kväll läste en artikel i veckans nummer av Svensk Bokhandel, en artikel som i inte särskilt smickrande ordalag beskriver hur förlaget som gett ut min Solviken behandlar sina författare. En artikel som senare idag citerades av Sveriges Radios Kulturnytt.

Jag är mycket väl medveten om att vi alla är olika, att vi lägger vår moraliska ribba olika högt, men för mig är det viktigt att kunna känna mig stolt. Stolt över mina värderingar och handlingar, stolt över att veta att jag alltid gör så gott jag kan och det utan att utnyttja eller lura människor.
Men jag behöver även kunna känna stolthet över de sammanhang där jag verkar, över min arbetsgivare och mina vänner. Över vilka jag samarbetar med.

Jag läser artikeln i Svensk Bokhandel och jag skäms.
På förlagets hemsida, förlaget som gav ut Solviken, ser jag hur det insinuerar - somliga skulle kalla det för att ljuga - och hänger ut en oskyddad och oskyldig debutant eftersom denna haft oförståndet att berätta om hur illa behandlad hon blivit, och jag skäms.

Sedan får jag meddelanden från författarvänner som berättar om hur samma förlag skickar runt mejl där det skyller sina tillkortakommanden på allt och alla inklusive mig. Där ser man ...

Jag skäms och jag tänker att jag borde hålla tyst. Inte lägga mig i. Inte bli inblandad. Inte smittas ner.
Men det går inte. Det går inte eftersom jag avskyr orättvisor, och det som skett är djupt orättvist.
Det heter ju att Den som tiger samtycker och jag samtycker inte ett dugg. Jag tycker det hela är för jävligt.
Så, nu vet ni det. Varsågod och häng ut mig.

Men det finns trots allt saker som jag är stolt över. Som mitt nya förlag, Bokfabriken. Som mitt ljudboksförlag HörOpp!. Som mitt pocketförlag, Månpocket. Som En bok för alla, förlaget där jag är styrelsemedlem. Som att det finns människor som vågar säga ifrån, som inte finner sig. Hurra för er!

Och Katinka - mest av allt är jag är jävligt stolt över dig.

torsdagen den 3:e april 2014

Dags för en 3:e upplaga av Solviken ...

Har jag nämnt att Månpocket beslutat att trycka en 3:e upplaga av Solviken? Det betyder att förlaget är nöjt. Och är förlaget nöjt så är också jag det. Yippee!

Nu kör vi!

Kiropraktorn tycker att jag borde röra mig mer och sitta vid datorn mindre. Jaha, och vad ska jag göra med den uppmaningen hade han tänkt sig? Särskilt nu när jag precis påbörjat mitt tredje manus?
Såg ni? JAG HAR PÅBÖRJAT MITT TREDJE MANUS! För nu är det faktiskt april och jag har ruvat så det räcker. Det är dags för värkarbetet. Minst 500 ord om dagen utom fredagar då jag unnar mig att vara ledig. I november borde ett råmanus vara fött.
Igår kväll skrev jag 700 ord och hade världens flow. Men kommer jag att skrivtekniskt gå tillväga på samma sätt när jag bygger upp min berättelse som när jag skrev Solviken (superstruktuerat) eller blir det Croissantsmetoden (fasta ramar och flexiblare innehåll)? Just nu lutar det åt Croissantsmetoden. Jag vet vad boken ska handla om, vad som är temat och vilken resa som romanfigurerna ska göra. Jag vet även vilka händelser som kommer att inträffa och hur berättelsen slutar. Det får nog räcka, jag vill ju ha lite utrymme för överraskningar också.
Jag har inte skrivit fiction sedan jag blev klar med Croissants, och har verkligen längtat efter att sätta igång igen. Och igång är jag. Nu kör vi!