söndag 23 november 2014

Långhelg

Vi tog ledigt i fredags, T och jag, och lyxade till oss med en spa-eftermiddag på Sturebadet. Rosiga och lena som bebisrumpor lämnade vi stället och avslutade ledigheten med ett glas vin på en bar.
Gårdagen ägnades åt att shoppa ett gäng med adventsstakar och annat jox till kontoret samt stångas med en miljon andra köpsugna. Stockholm alltså - hur många människor och bilar finns det egentligen i den här stan? Det känns som om infrastrukturen är på väg att bli gravt underdimensionerad.
Men idag tog vi det lugnare igen. Jag har skrivit - halleluja! - och vi har städat. Sedan blev det bio: The Good Lie. Berörande film med mycket tänkvärt budskap. Se den!
Bäst ändå var att jag kom igång med skrivandet igen. Måste erkänna att jag var lite orolig - uppehållet blev längre än vad jag hade tänkt  mig. Men efter att jag läst igenom de senast skrivna kapitlen var det bara att sätta sig på rumpan och knattra vidare. Dock tänker jag inte stressa fram mitt manus. Hellre framskjuten leveranstid än ett hafsverk som måste redigeras i flera månader.

onsdag 19 november 2014

Ont i foten

Inte visste jag att man kunde få en sträckning i foten men det är nog precis det jag lyckades åsamka mig på jobbet i morse. Jag skulle lyfta en jättetung sopsäck med böcker och använde foten som hävstång. Inte vidare smart. Eller om det blivit en spricka i något av alla de där små benen som en fot består av?
Ont som sjutton gör det i vilket fall men värst ändå är att jag i morgon ska på smokingmiddag. Smokingmiddag = högklackat. Kan bli svårt om inte smärtan lägger sig till dess. T tycker att jag ska satsa på sockiplast istället. Det tycker inte jag.

söndag 16 november 2014

Vad hände sedan?

Gästbloggar i Debutantbloggen idag. Temat: Vad hände sedan?
Annars har jag dammsugit och varit på bio (Interstellar) precis som planerat. Däremot har jag inte orkat åka in till stan för att shoppa saker till jobbet. Jag valde att sova middag istället. Och läsa. Och boka in tre semesterveckor i vår franska by nästa sommar. Vi har hyrt in oss hos våra blivande franska grannar. Pytteliten lägenhet men stor terrass med havsutsikt. Om byggandet av vårt eget hus hunnit starta så dags, kommer vi att kunna följa det.
Nu har jag vilat så mycket att jag är alldeles uttröttad. Tur att det är måndag i morgon ...

lördag 15 november 2014

Sömn

Vaknade tidigt. Däckade efter frukosten och gick och lade mig. Sov två timmar. Sömn kan man aldrig ta igen men jag inbillar mig ändå att det är precis det jag gör. För när vi kom hem efter att ha bjudit T:s mamma på brunch i stan, somnade jag i fåtöljen. Ge mig en god natt sömn på det så tror jag att jag i morgon är människa igen. Då ska jag dammsuga. Kanske gå på bio med T. Handla galgar och adventsstakar till jobbet. Och skriva.
I morgon som sagt.
Ikväll tänker jag fortsätta med att göra ingenting.

fredag 14 november 2014

Såld!


Så var den såld, vår älskade lägenhet, och jag tänker njuta av den så mycket jag kan fram till flytten i början av februari. Det känns som om den kommer att hamna i goda händer och jag gratulerar vinnarna av budgivningen, ett par i vår egen ålder, till ett mycket bra köp. 
På jobbet firade vi vår första vecka i de nya lokalerna och att gårkvällens styrelsemöte gick bra. Sedan drog jag iväg till manikyristen för att fixa mina naglar, ett sätt att belöna mig själv. Och där hände det otroliga att jag somnade. Bara så där, sittande rakt upp och ner. Poff! Vaknade av personalens förskräckta rop och av att jag var på väg att ramla av stolen.
Men naglarna blev fina.

onsdag 12 november 2014

Läsa bör man ...

I senaste numret av tidningen Impuls (nr 7/2014) finns en artikel som jag fått i uppdrag att skriva. Förutom att ämnet ligger mig varmt om hjärtat, var det riktigt roligt att få damma av min journalistiska ådra igen. Det blir så uppenbart varje gång jag skriver, oavsett vad det gäller, att jag är en skrivande person, att det är det uttryckssätt som passar  mig bäst.


Annars då? Jodå, jag är inte sysslolös ... Skrivandet får tyvärr vänta ytterligare en stund för hur duktig jag än är på att strukturera och planera, har dygnet trots allt bara 24 timmar. Men snart är höstens jättepussel lagd och jag bockar av allteftersom. Lägenheten blir såld inom kort, idag är det kontraktsskrivning för hyresrätten dit vi flyttar i februari, bygglovsansökningarna till vårt franska hus är inskickade, kontorsflytten genomförd. Återstår att få ordning på allt det praktiska i våra nya lokaler (IT, belysning, AV-utrustning, porttelefon, bokningsrutiner, förrådet och en miljon andra saker) och tömma det gamla. Än har inte min hjärna exploderat vilket är glädjande.
En annan glädjande (och något oväntad) sak är att mina veckotidningsnoveller samt en följetong ska bli s.k. ljudboks- och e-singlar. Formatet är nytt för mig men både förlaget (Bokfabriken) och min agent Carina tror på det och då gör även jag det.

söndag 9 november 2014

Dags för Akt II.

Sov som en stock i natt. Nio sköna, välbehövliga timmar innan det var dags att kliva upp, äta ägg- och baconfrukost och städa lägenheten inför dagens visning. Så fort den var avklarad packade vi varsin övernattningsväska, T och jag, och åkte in till Söder för att checka in på hotell. Därefter shopping på Habitat till nya kontoret, bio och en bit mat. Nu sitter vi i våra hotellmorgonrockar och väntar på att Babel ska börja.
Eftermiddagens film får en stark 3:a av oss. Perfekt underhållning för två trötta själar. I morgon börjar en ny galen vecka; hundra flyttkartonger ska packas upp, hantverkare och IT-leverantörer sättas i arbete, medarbetare fås på bra humör, ett viktigt styrelsemöte förberedas. Det är dags för andra akten i denna hösts smågalna skådespel.

Underhållande feelgood.

Den s.k. Passagen i vårt nya kontor.
Längst ner skymtar Loungen, ett rum för samtal, avkoppling och kreativa tankar.

torsdag 6 november 2014

Mitt i natten

Trött efter att ha sovit för lite och jobbat för länge tvärsomnar jag - för att vakna igen klockan 00:30 med två tankar i huvudet:
1. Ett mejl jag glömt att skicka.
2. Att jag måste täcka över blommorna på balkongen utifall det blir frost.
Så jag kliver upp, slänger en filt över blommorna och får iväg mitt mejl. Lika så bra.
Nu har även T vaknat, mycket som rör sig i hans huvud också.
Jag undrar när vi får kliva ombord på nästa sovtåg? I väntan på den dricker vi te, äter varsin smörgås, pratar och läser.

tisdag 4 november 2014

Galna veckan

Galna veckan är i gång.
På fredag går nämligen flyttlasset till nya kontoret  och jag har inte börjat packa ännu, än mindre sortera och slänga. Jag får svara på tusen frågor om allt från larm, lås, IT och skyltytor till sophantering, trivselregler, verksamhetsplan, prognos och budgetarbete. Inte konstigt att jag får andnöd. Igår mejlade jag till T och flämtade att jag inte kunde andas. Sedan började jag stryka i kalendern och avboka möten. Delegerade.

På lördag ska dessutom vår lägenhet städas för på söndag är det visning. Måndag morgon ska jag vara på jobbet klockan 7:30 för att släppa in hantverkare och försöka få lite ordning tills medarbetarna anländer. Senare samma dag är det omvisning av vår lägenhet.

Galna veckan som sagt.
Men jag har en plan för att klara av den med hälsan i behåll: sova på hotell.
Efter visningen på söndag åker vi in till stan, T och jag, och checkar in på hotellet bredvid min nya arbetsplats. Går på bio, äter vietnamesisk middag på kvällen och hotellfrukost på måndag. På så vis slipper vi göra i ordning lägenheten än en gång inför omvisningen och jag slipper stressa iväg till jobbet.
Galna veckor kräver smågalna lösningar.

söndag 2 november 2014

Om 6 månader är det vår


Väldans vilket gråväder det har varit i helgen! Men jag tänker inte klaga - inget är bättre för inspirationen än en dyster novemberdag. Jag har alltså fått lite skrivet vilket är välkommet. Veckan som kommer är det nämligen flyttvecka på jobbet och om en vecka visning av vår lägenhet. Därefter ska våra gamla kontorslokaler, 1500 kvm, tömmas och städas. Nej, jag tänker inte göra det själv men ansvaret för att det ska bli gjort är mitt. Det räcker gott.

lördag 1 november 2014

November

Vätö  i november. Regnigt och svart som i en säck redan klockan halv fem. Men brasan sprakar, vi har tänt ljus och ur dagens inköp, en bluetooth högtalare, strömmar musik från en av våra många Spotify listor. Det är fantastiskt med dagens trådlösa teknik. Och så bra ljudet blir trots att högtalaren är liten. Basen känns ända ner i tårna.
Jag har skrivit och T har hämtat in ved och löst korsord. En bra arbetsfördelning.
Nästa helg är det visning av vår lägenhet och som vanligt målar jag upp olika katastrofscenarion. Jag är himla bra på det, ser hela undergångsscener spelas upp framför ögonen. Men jag har förlikat mig med tanken på att flytta, tycker till och med att det ska bli spännande att upptäcka en ny stadsdel och byta ut blå linjen mot röd, Golfängarna mot Lill Jansskogen, Solna centrum mot Fältöversten.
I vår franska by skiner solen och termometern visar på 20 grader.

onsdag 29 oktober 2014

Till salu

Jag får hela tiden påminna mig om att det är för att bygga i Frankrike som vi säljer vår lägenhet. För jag älskar vårt hem och jag älskar att bo i Gamla Filmstaden. I morgon köper jag en lott.


söndag 26 oktober 2014

Utmattad

Den där listan på 61 saker-att-fixa-inför-mäklarfotograferingen som T skrattade så gott åt - den har vi endast 7 punkter kvar av. Dem tar vi hand om i morgon kväll. För nu orkar vi inte röra minsta lilla fena längre. Man kan beskriva vårt tillstånd som ren och skär utmattning. Kroppen är mörbultad och fötterna svullna.
Denna helg, som dessutom var lönehelg, har vi tillsammans med en miljon andra människor tillbringat ett antal timmar på diverse möbelvaruhus och köpcentrum. Dessutom har vi kört bort en massa jox till tippen. Och städat massor. Att rensa i bokhyllorna tog en halv dag bara det. Nu är allt så fint och prydligt att jag aldrig vill flytta härifrån. Ändå ska vi göra just det.

torsdag 23 oktober 2014

Min senaste att-göra-lista

Jag har gjort en lista på saker som ska fixas i lägenheten tills fotografen kommer nästa vecka.
Listan har 61 punkter.
T skrattade så han kiknade när han såg den.

onsdag 22 oktober 2014

Allt händer på en gång just nu

Vi hade besök av mäklaren Cecilia i kväll. Tanken är att Cecilia ska sälja vår lägenhet. På tisdag nästa vecka kommer fotografen. Fredagen därefter annonseras lägenheten ut. Den 9 och 10 november är det visning.
Just nu känner jag mig lite andfådd. För den 7 november går flyttlasset till våra nya kontorslokaler och den 10 november ska 28 personer bekanta sig med dem och få jobbvardagen att fungera.
Och så ett styrelsemöte att planera, en bok att skriva och lite annat smått och gott ovanpå det.
Allt går i en sån rasande fart att jag inte hinner oroa mig.
Gissa vem som kommer att ta sig ett mycket långt jullov i år?

Dagen efter

Det är dagen efter Beslutet och jag vaknar tidigt. Gjorde vi rätt eller fel? Skulle vi istället lånat till vårt bygge? Räknat med att det ekonomiska läget som råder just nu, med extremt låga räntor och ständiga värdestegringar, även kommer att råda de närmaste två-tre åren? I så fall vore det förstås bäst att skuldsätta sig ytterligare.

Problemet är att vi inte kan se in i framtiden. Ingen kan det, inte ens experterna. Vi kan spekulera och bedöma sannolikheten men vi kan inte vara säkra på att det inte blir tvärtom: att räntorna stiger och värdestegringen avstannar. Att låna ytterligare ett par miljoner är därför förenat med en viss risk och det är den risken som vi var tvungna att ta ställning till, T och jag.

Planen att byta typ av boende skissade vi på redan i somras. Det var då som vi ställde oss i bostadskön. Givetvis kände vi till hur långa kötiderna för att få en hyresrätt i Stockholm är. De är dock kortare för nybyggda lägenheter, inte särskilt konstigt eftersom dessa också har dubbelt så höga hyror. Vi inriktade oss därför in på ett nybygge, tänkte att vi skulle bli erbjudna ett inom ett par år.
Vi blev det efter tre månader, förmodligen för att hyran är hiskeligt hög. Dyrare än de kostnaderna vi har idag men inte jämfört med de som skulle bli om vi skuldsatte oss ytterligare och räntorna steg med 3-4 % eller om avdragsrätten minskades eller ...

Till slut satte vi oss helt enkelt ner och samtalade om vad som var viktigast för oss.
Det tog inte lång stund innan vi visste vilket beslutet måste bli: att låta känslan leda oss.

Dock är vi inte naiva. Ett möte med banken är inbokat. Kanske ändrar vi oss ... Men bygga, det ska vi oavsett - avtalet med projektledaren är påskrivet och inskickat.

tisdag 21 oktober 2014

Vi blundade och hoppade.

Jag som inte tror på särskilt mycket, tror på tecken. Min teori är nämligen den att om det är meningen att någonting ska ske, kommer jag för eller senare att ställas inför ett val. Det är alltså ingen mening att jag försöker tvinga fram ett händelseförlopp.
Hittills har det aldrig slagit fel. Jag skapar förutsättningarna men sedan är det någonting annat som avgör när det är dags för beslut.
Igår kom då den där möjligheten som vi väntat på och valet skulle göras idag redan. Våga eller inte våga, det var frågan. Jag sov inte många timmar i natt, tankarna for runt som galna illrar. Men så, till slut, bestämde vi oss T och jag.
Vi gör det.
Förmodligen är det helt galet men vi gör det ändå.
Säljer lägenheten, flyttar in i en hyresrätt och bygger i Frankrike. Därför att detta är vår dröm och därför att livet är för kort för att låta bli att ta chansen när den uppenbarar sig.

söndag 19 oktober 2014

Innan frosten

Vi var på bio idag, T och jag, och såg franska Innan frosten. Mycket bra skådespeleri men när det gäller själva berättelsen var det något som gick mig helt förbi: temat. Vad handlade filmen om, egentligen? Jag avskyr när jag inte får ihop logiken i en historia och det fick jag inte nu trots att jag anser mig vara normalbegåvad. Samtidigt har jag svårt för övertydliga berättelser, sådana som skriver tittaren på näsan. Jag har inget emot att få fundera lite men det har jag gjort i flera timmar nu och jag förstår fortfarande inte vissa händelser i filmen. Betyget blir därför en förvirrad 3:a.

torsdag 16 oktober 2014

Irriterande

Om man utgår från att det mesta består av 20% flyt och 80% problem behöver man aldrig bli besviken över att det sällan blir som man planerat.
Det var dagens lilla iakttagelse efter att den utlovade tidsplanen för att laga ett trasigt rör i våra nya kontorslokaler spruckit. Inget som är livshotande men väl irriterande eftersom det rubbar det jättepussel jag ägnat de senaste 8 veckorna åt att lägga.
Hälsningar från Trött & Sur.

onsdag 15 oktober 2014