Havet andas

"Se på havet", säger T till mig. "Någonting är på gång."

"Det är vinden", säger jag. "Den vänder."

Vi sitter på balkongen och betraktar skådespelet framför oss, precis som vi brukar göra från vår altan på Vätö. Olika vatten men lika föränderliga.

Havet är magiskt, ständigt skiftar det humör. Hela dagen har det legat blankt som en spegel för att prick klockan tjugo plötsligt befolkas av gäss. Och vi hör det andas från lägenheten vi hyr, vi hör hur vågorna slår mot klipporna och jag tänker att detta ljud, dessa andetag, kommer jag aldrig någonsin att tröttna på.