Kära blogg...

Rättelse

2012-02-02T21:48:00.000+01:00

Det är inte på måndag jag åker till Litauen, det är redan nu på söndag. Inga kläder som hindrar mig från att frysa ihjäl har jag, och polisen har ännu inte hört av sig beträffande mitt nya pass. Någon undrar om jag inte också behöver ett visum. Ja, inte vet jag ...
Frågan nu är om jag, trots den norske läkarens bedyrande om motsatsen, ändå inte har något fel i huvudet. Eller så är jag för stressad. Eller så har jag rest så mycket i mina dagar att jag tänker att det ordnar sig alltid, på något vis. Troligen en kombination av alltsamman.
Kontrollbehov, jag? Skulle inte tro det ...

Min testläsare tycker

2012-02-02T19:56:00.001+01:00

Min testläsare, som kallar sig själv för Arga lektören, har börjat med mitt manus.
"Du skriver bra, skönt gung och du behöver inte alls vara orolig för språk och sådant - men det vet du ju redan", säger hon.
Sedan pekar hon på sånt hon är mindre nöjd med och jag tänker "Varde ljus!". Hon har ju rätt och jag märker hur hennes synpunkter får låsningar i texten att försvinna lika effektivt som ett "Sesam, öppna dig".

Har annars konfererat i dagarna två.
På måndag åker jag till Litauen. Där är det -33 just nu.

Inte mycket händer just nu, ...

2012-01-31T11:29:00.000+01:00

... inte på skrivarfronten i varje fall. På jobbet är det galet mycket och jag har slutat sova, som vanligt med andra ord.
Sidorna till min coach är ivägskickade och svar kommer nog nästa vecka. Dessutom har de 158 första manussidorna hamnat hos en mycket sträng testläsare som jag bedömer tillhör målgruppen för berättelsen. Hon fick en lista med specifika frågor som jag vill ha svar på.
Jag har läst igenom hela manuset för att ha berättelsens alla kringelkrokar i färskt minne när jag ger mig i kast med sista kapitlet och vet nu precis hur jag ska lägga upp det.
Hum, jag kanske har gjort en hel del ändå. Utom sovit då.

Redigerar lite

2012-01-28T13:37:00.003+01:00

Textsidor som jag skrev för flera veckor sedan ska nu skickas iväg till min lektör. Jag tar på mig redaktörsglasögonen, och med blyertspennan i högsta hugg läser jag mina ord. Ändrar vissa formuleringar, upptäcker upprepningar, undrar vad Elisabet ska tycka om min text. Så tar jag fram bunten som hon redan gått igenom och ser en kommentar jag missat. Den står redan på första sidan: "Start: exceptionellt".
Om jag bara fick ändan ur skulle jag sluta redigera nu och försöka se till att också slutet av min berättelse blev exceptionellt. Att det ska vara så svårt att komma igång ...

"Hodet ditt er som det skal" ...

2012-01-27T21:41:00.001+01:00

... säger den norske läkaren till mig efter att ha fått resultatet från magnetröntgen.
"Tack", svarar jag och undrar vad det betyder, att ha ett huvud som är som det skall.

Skynda att njuta

2012-01-27T19:52:00.000+01:00

Jag tittar i min kalender och konstaterar att jag måste jobba några helger framöver för att hinna med redovisningar, anställningsavtal, verksamhetsplaner m.m.
Samtidigt har jag endast ett kapitel kvar av min berättelse. Ett kapitel! Det ska jag börja med i morgon.
Nästa vecka ska delar av manuset skickas ner till min coach/lektör för omdöme.
Men nu är det fredag. Arbetsdagen har varit lång och intensiv. Nästa vecka blir etter värre. Bäst att njuta av denna fredagskväll ...

T har shoppat

2012-01-24T22:05:00.000+01:00

Ibland - fel, rätt så ofta faktiskt - har T huvudet bland molnen. Kanske är det därför som han köpt oss en stjärnkikare, för att jag ska kunna hålla koll på honom när han svävar iväg.
"Ska den stå där mitt på golvet?" sa jag helt lugnt och tänkte i mitt stilla sinne att nej, det ska den inte.

Facit

2012-01-22T17:56:00.001+01:00

Hur det gick med skrivandet? Jodå, jag fick till mina ord.
Nästa vecka blir tuffare och skrivtiden kortare.

Skrivarsöndag

2012-01-22T12:10:00.000+01:00

Dagens mål är 1.500 ord. Bara att sätta igång ...

Dagen efter igår

2012-01-21T15:29:00.001+01:00

Så här pigg var jag sent igår kväll. Det var då det.
Undrar hur pigg Håkan Juholt känner sig idag?

Snart så ...

2012-01-20T11:45:00.000+01:00

Det skrivs inte mycket i bloggen just nu. Det beror dels på att jag har ett heltidsjobb att sköta, dels på att jag räknat ut att om jag skriver 500 ord om dagen borde jag bli klar med min berättelse om 14 dagar. Sedan återstår redigering osv men ändå - hela texten kanske är klar om två veckor! En overklig känsla ...

225 års kalas

2012-01-19T20:57:00.001+01:00

Det är just nu, mitt i vintern, som sommarledigheten ska planeras. I år inträffar ett antal jämna födelsedagar i vår familj. Jag blir ett halvt sekel (!), min dotter ett kvarts sekel, min mamma 3/4 dels sekel. Dessutom blir T:s dotter myndig.
Vi har talat länge om hur detta ska firas. Ett tag var jag inne på en resa till Martinique eller Guadeloupe. Men så tänkte jag om; varför gå över ån efter vatten? Klart vi ska åka ner till Languedoc där pappa bor. Också han fyller ju 75 i år!
Efter en hel del nätsurfande hittade vi detta. Ett hus som rymmer oss alla om vi vill, mitt inne i en medeltidsby och med ett par kilometer till havet.
Nu väntar vi på att få hyresavtalet. Måtte inte vår bokning försvinna på vägen ...

Alla dessa ord ni ser, är min berättelse.

2012-01-17T09:07:00.002+01:00

462.000 tecken har jag kommit upp i. Jag ser över mitt upplägg och undrar om jag måste korta ner det. Behövs verkligen allt jag skrivit och har kvar att skriva?
Så läser jag att Kajsa Ingemarssons "Bara vanligt vatten" är på ca 850.000 tecken och jag tänker att jag kan nog fortsätta skriva lite till. Inga jämförelser med Kajsa i övrigt - jag lider väl inte av hybris heller.

Jag väljer att skriva på, och tänker att jag måste ju ha något att redigera bort också. Förutom alla småorden ... Jag upptäcker 138 st Lite, 132 st Mycket, 384 st Så (aj aj aj), 112 st Kanske och 125 st Sedan.
Ett annat ord som sällan behövs i en text är Började. 72 st har smugit sig in i min.
Dock har jag endast 5 st Plötsligt vilket får betraktas som MVG i sammanhanget.

Tänk - en uppmuntran till lilla mig

2012-01-16T22:34:00.000+01:00

Tack Eva för den fina utmärkelsen! Precis vad jag behövde idag.

Men så är det detta med att skicka priset vidare ... Jag ska göra det. Snart.

Till utmärkelsen hör en uppgift. Liebster betyder "käraste"och utnämningen ges till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man får utmärkelsen ska man göra följande:Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna utmärkelsen vidare till dem och låta dem veta det genom att lämna en kommentar i deras blogg.Till sist hoppas man att de utvalda vill lämna utmärkelsen vidare...

Ingen måtta på snurrigheten

2012-01-16T22:26:00.000+01:00

"Du har både Menières sjukdom och kristallsjukan", sa min läkare till mig idag och jag är nästan säker på att han tyckte det var lite spännande.
Men tack ska du ha. Varför inte ge mig ett virus på balanssinnet och en hjärntumör också när du ändå är igång?

1 230 ord idag

2012-01-15T22:51:00.001+01:00

Jag gjorde det, orkade skriva i snitt 500 ord om dagen. Det känns bra när jag läser igenom veckans text. I morgon kanske jag får lust att radera alltsammans. Jag brukar pendla mellan hopp och förtvivlan, och självförtroendet åker jojo i samma takt som jag får till en lyckad gestaltning (upp) eller kommer på mig själv med att frossa i klyschor (ner).

Kan alla lära sig skriva bra?

2012-01-15T13:54:00.003+01:00

T är på bio och jag sitter och skriver. Slarvade lite igår, var tvungen att läsa ut en berättelse av en opublicerad författare. I studiesyfte. Utgångspunkten var: är detta ett guldkorn som Sveriges samtliga förlag missat, vilket somliga påstår?

Jag tror säkert att det finns många bra manus som aldrig blir publicerade eftersom genre och tidpunkt är fel. Så var nog inte fallet med denna historia; den är helt enkelt genomusel. Skrivglädjen finns där men det är också allt. Alla klassiska misstag som perspektivbyten mitt i en scen, hejvilda tempusväxlingar, obefintliga dramakurvor, bristfälliga dialoger och gestaltning, schabloniserade karaktärer osv, kan man kanske ha överseende med - alla är vi barn i början, inte minst jag.
Den totala tondövheten när det gäller språket är det däremot svårare att bortse ifrån. Det är helt enkelt så dåligt skrivet att jag ryser av obehag.

Och det är nu det slår mig: Tänk om också jag tror att jag kan skriva, glatt påhejad av en vänkrets som inte vill göra mig besviken? Då är det skönt att ha en oberoende lektör med uppdrag att vara brutalt ärlig.
I slutet av månaden är det dags för Elisabet att granska det jag skrivit sedan sist.

Inga ord idag ...

2012-01-12T21:56:00.001+01:00

... men 930 stycken igår kväll. Jag ligger alltså inte efter, jag ligger till och med lite före.
Très bien, Annika. Très bien.

Love min ledningsgrupp

2012-01-12T21:43:00.000+01:00

Några av mina skrivarvänner är på skrivmingel med Ann Ljungberg & Co ikväll. Jag valde bort det för att satsa på ett fyratimmarsmöte med min ledningsgrupp, följt av en välförtjänt middag på Muséet.
Vi kom in på böcker och samtliga har en eller flera böcker på nattduksbordet, någonting som gjorde mig mycket, mycket glad.
Tre kvinnor och tre män. Den yngsta av oss är 29 år, den äldsta 65 år. Vi är nysvenskar, infödda Stockholmare och invandrade från landsorten. Rena rama vinnarkombo!

Inget att göra idag

2012-01-11T11:29:00.000+01:00

Kalendern är blank idag. Tom. Det måste betyda att jag inte har någonting alls att göra, eoner av tid att fylla med precis vad jag vill. Jasså inte det? Nåväl, det var en vacker tanke i varje fall.

Magnetröntgen och 430 ord

2012-01-10T22:19:00.001+01:00

Jag är ingen hypokondriker, verkligen inte. Men det där med att röntga hjärnan - är det verkligen nyttigt? Jag menar - hade man inget konstigt i skallen innan lär man väl få det efter att ha legat och strålats i 20 minuter. Sköterskan påstod att det var radiovågor som sköts in och inte röntgenstrålar.
Jag googlade naturligtvis upp det och det stämde.
"Kanske att jag är lite hypokondrisk i alla fall för nog känns det märkligt i huvudet", säger jag till T.
"Släck och sov", säger han.

Apropå ingenting - 430 ord ikväll. Måste bero på det där radiovågorna ...
Ja, ja, jag ska släcka nu.

734

2012-01-09T21:40:00.000+01:00

734 ord.
Jag såg Mildred Pierce OCH besegrade min egen lättja.
Stort.

500 ord om dagen är väl ingen match. Eller?

2012-01-09T18:05:00.001+01:00

Att skriva är ibland som att träna. Det går geschwint till att börja med, innan vardagens alla måsten knackar på och tröttar ut. Att skriva borde vara lättare än att träna, men efter en intensiv arbetsdag känns det nästan övermäktigt att sätta sig ner vid datorn och få till dessa 500 ord som jag satt som dagligt mål för återstoden av mitt projekt.
Kanske att det går lättare efter att jag ätit middag? Fast då börjar Mildred Pierce och den tv-serien kan man inte missa för allt smör i Småland.
Jag skriver 1 000 ord i morgon istället.
Nej förresten. Jag ska dels träffa min skrivargrupp i morgon, dels se South Riding, en annan serie att inte missa. BBC, 30-talets Yorkshire, hemligheter, kärlek och - framför allt - SVT = ingen tv-reklam!
1 500 ord på onsdag då? För om jag inte fixar det har jag 2 000 ord som väntar på att bli skrivna på torsdag. När jag ska ta ut min ledningsgrupp på middag ... 2.500 ord på fredag kanske? Då håller jag samma takt som Stephen King. Som inte gör annat än skriver hela dagarna. Men nu snackar vi fredagskväll och det är inte riktigt samma sak.
Jag har en stark känsla av att det lutar åt 3 500 ord i helgen istället.
Återkommer.
Ja, jag vet att detta inlägg är 227 ord långt.

Energipåfyllning

2012-01-08T17:13:00.002+01:00

Klar med kapitel 63. Dags att ta sig an kapitel 64. Jag har flyt just nu och vill inte bli avbruten. T tycker dock att det är dags att fylla på bränsletanken. Okej då.

Baksidestext

2012-01-07T22:10:00.002+01:00

"Föreställ dig att du är en kvinna mellan 35 och 55 år som ska köpa en bok. Skulle du lockas av den här baksidestexten?" säger jag till T och läser högt raderna jag skrivit.
"Faktiskt", säger T och låter förvånad.
Jag låter mig nöjas med svaret och ställer inga följdfrågor. Inte slår jag honom heller.

Tillbaka på Vätö

2012-01-07T16:39:00.000+01:00

Två månader sedan vi var i stugan. Ett tråkigt rekord, symptomatiskt för den höst som varit, med fulltecknad kalender och alltför lite tid för återhämtning.
Vi hittar stugan som vi lämnade den, oberörd av Dagmar som fällt några träd i skogen, och utan att ha drabbats av elavbrott. Räven har spatserat omkring på tomten vilket den gärna får göra.
Det finns någonting som jag inte klarar av att göra någon annanstans än här - att bara vara. I stugan kan jag sitta länge vid köksbordet och titta ut över det silvriga sundet som är på väg att dra en tunn isskorpa över sig. Så flyttar jag till soffan och studerar brasan samtidigt som skymningen omfamnar oss och månen stiger upp. Bredvid mig slumrar T. Det avtagande dagsljuset, doften av ved, T:s lugna andetag - först då känner jag hur min överhettade hjärna svalnar av.
Dags att tända några stearinljus, lufta vinet och fortsätta skriva på min berättelse.

Trettondag och lite ur fas

2012-01-06T10:50:00.001+01:00

Varför är klockan tre på natten en så känslig tid för många?
Jag har förstått att det inte bara är jag som ofta vaknar vid den tiden och inte kan somna om. I natt var det dags igen för första gången detta jullov. I stället för att ligga kvar, som min dotter säger att jag borde eftersom jag till slut skulle bli så uttråkad att jag somnade om, klev jag upp. Tog fram den lilla röda, satte mig i älsklingsfåtöljen, började skriva. Två timmar senare gick jag och lade mig igen.
Precis när jag trodde att jag somnat, kom en mening farande från ingenstans. Den sista i min berättelse.
Fyrtio sidor kvar att skriva ungefär, sedan är jag i mål.
Tror jag.

Inte vara rädd för korta kapitel

2012-01-05T09:16:00.000+01:00

Så ser strukturen i min berättelse ut. So far. Jag planerar varje scen, varje kapitel: syfte, konflikt, handling, planteringar, perspektiv, tidpunkt, miljö. Skulle jag tappa tråden (vilket med tanke på mitt förvirrade tillstånd händer då och då) är det bara att gå tillbaka och se hur jag tänkte en gång.

Min lektör/coach föreslår att jag ska dela upp min berättelse i fler kapitel än för närvarande. Jag ska inte vara rädd för korta kapitel, säger hon. Hur man delar upp sin berättelse bidrar till dramakurvorna, och det finns ingenting som hindrar att man har 89 kapitel om man vill det.
Klokt sagt - önskar bara att jag själv kommit på det.

Svinryggar och läkarbesök

2012-01-05T07:05:00.001+01:00

Hur blev det igår då, fick jag något skrivet? Faktiskt. Men jag kom inte igång förrän jag försökt mig på att göra en slarvig svinrygg. Det är så sjukt snyggt med slarviga svinryggar!
Frisyren alltså.
Efter en timme var handfatet fyllt av hårstrån och jag insåg att sannolikheten att jag skulle bli flint var större än att jag skulle lyckas. Så jag gav upp och satte mig framför datorn istället
Lite svårt att koncentrera mig hade jag eftersom jag skulle till läkaren samma eftermiddag - han var från Iran, otroligt käck och kallade mig för flicka hela tiden. Jag tror att han blev lite trött på mig. Jag besöker ytterst sällan läkare men när jag gör det är jag påläst. Mycket påläst. Jag brukar börja med att säga. "Jag vet redan vad det är för fel på mig för det har jag googlat upp." Sådana patienter tycker inte läkare om har jag upptäckt, och det gjorde inte denna heller. Därför skulle han motbevisa mig. Hela tiden. Men tji fick han - det gick inte!
Jag som mycket sällan är sjuk kommer nu att för första gången spräcka högkostnadsskyddet.
Åhåjaja.

Synnerligen ineffektiv skrivprocess

2012-01-04T08:51:00.000+01:00

Tanken var att jag skulle ägna dagarna åt att skriva på min berättelse, nu när jag är ledig. Problemet är att jag är en slow starter. Först ska frukosten plockas undan och köket fixas. Sedan ska sängarna bäddas och mig själv göras i ordning. När jag öppnar garderoben står jag inte längre ut med stöket där inne så jag plockar ut allt, rensar och torkar rent. Tvättar.

Solen som skiner in genom fönstren (söderläge ...) är obarmhärtig. Jag upptäcker grus i hallen, hårstrån på golvet (hatar hårstrån på golvet trots att de är mina), damm på tv-bänken. Plockar fram dammsugaren. När dammsugaren ändå är i gång vallar jag den runt i resten av lägenheten. Efter det blir jag tesugen och gör mig en kopp. Vilar lite. Funderar. Går till datorn, surfar runt, kollar jobbmejlen trots att jag lovat mig själv att låta bli. Spelar lite Wordfeud på mobilen. Funderar. Sätter mig vid datorn igen, läser igenom vad jag skrivit dagen innan, redigerar. Blir hungrig. Äter. Går till datorn igen och börjar fila på ett nytt kapitel. Skriver "39" högst upp på sidan. Centrerat och i fet stil. Tittar på min 39:a och går sedan över till att chatta med T som är på sitt jobb. Blir rastlös. Går ut för att möta honom och få mig en nypa luft.

När vi kommer hem sätter jag mig vid datorn. Igen. Och plötsligt lossnar det. Jag hör inte när T säger att middagen är klar, äter snabbt. Inte hör jag heller när han säger godnatt. Jag skriver. Klockan är sent, jag är trött men jag fortsätter att skriva. När huvudet börjar susa inser jag att jag måste stoppa mig själv trots att jag befinner mig mitt i en mening.
1 492 ord blev det i går med denna synnerligen ineffektiva skrivprocess.
I dag ska jag inte dammsuga, inte tvätta (förutom T:s alla skjortor då), inte surfa runt och facebooka, inte kolla jobbmejlen, inte göra annat än jobba med min berättelse.

Jag tummar med mig själv på det.

Ludd

2012-01-03T11:48:00.001+01:00

Det där med egen tvättmaskin och tumlare ... Visst, det har sina fördelar. Absolut. Men nu kommer jag inte undan, jag kan inte hoppas att någon annan ska ta bort luddet ur filtret.
T:s morgonrock lämnade ifrån sig hur mycket ludd som helst. Morgonrocken är vinröd, så nu även resten av tvätten, inklusive hans underkläder. Fast just underkläderna går mer åt det rosa hållet.
Ska bli intressant att höra vad han tycker om det.

En dag då jag inte skulle gjort någonting

2012-01-02T17:50:00.001+01:00

Jag såg Stjärnorna på slottet igår. En hjärnprofessor hade bjudits in för att tala om vikten av att ibland göra ingenting. Det är nämligen då som hjärnan kör systemuppdateringar och rensningar. Det kan den inte göra medan den jobbar och stressar. Ganska logiskt när man tänker efter. Om man nu tar sig tid att tänka efter vill säga.
Det gjorde jag igår kväll, tänkte, och insåg att varken min arbetsplats eller mina medarbetare skulle duka under om jag höll mig därifrån denna vecka också. Vem vet, de kanske t.o.m. tycker att det är riktigt avstressande att slippa se mig?

Idag har jag alltså inte gjort någonting. Eller så här. Först gjorde jag inte så mycket, sedan åkte jag in till stan. Där råder reatider. Jag säger bara: r.e.a.t.i.d.e.r. Och fler än jag hade tydligen bestämt sig för att stanna hemma från jobbet ...
Egentligen åkte jag in till stan med ett enda syfte - att köpa nya underkläder. Ni vet - nytt år + nya underkläder = nytt liv. Typ.

Jag provade en miljon bh:ar och upptäckte att jag var tvungen att gå upp en storlek. Ganska trevligt i och för sig. Tyvärr visade den obarmhärtiga provhyttsspegeln att det inte bara är bysten som växt. Jag får lov att vänja mig vid att jag har gått från att vara en spinkis som sliter ut kläderna inifrån till ... normal.

Fötterna har dock inte växt utan envisas med att kräva skor i storlek 35. Denna modell fanns på Jerns, och de är nu mina. Något måste en stackars kvinna trösta sig med. Ett par stickade klänningar från Esprit slank också ner. Inget av det jag handlade var på rea men det tänker jag inte berätta för T.

Bäst att jag återgår till att göra nästan ingenting.

Ett enda nyårslöfte

2012-01-01T17:04:00.006+01:00

Så, här sitter jag det nya årets första dag, och morgonens klara himmel har täckts av blygråa moln som jag hoppas vid min gud inte innehåller snö. Idag tänker jag begränsa mitt intag av friskluft till de djupa andetag jag drog när jag stod på balkongen och skakade mattor.

T har klätt av granen och slängt ut den trots att den inte barrade ett dugg och trots att toppskotten börjat svälla förhoppningsfullt.
"Den tror att det är vår", sa jag.
"Den skjuter dödsskott", sa T. "Det betyder att den förstår att den ska dö snart, det är liksom sista rycket innan slutet".
Han kan vara rätt skoningslös ibland, T.

Granen åkte ut och dammsugaren fram. Det är nämligen så jag gör när jag står inför förändringar eller nystart eller har beslutsvånda. Jag dammsuger. En måhända övertydlig symbolhandling men jag har ännu inte kommit på något bättre sätt att förbereda mig för nästa fas. Jo, jag putsar diskbänken också, eller tvättar. Är tvättkorgen tom rotar jag i garderoberna tills jag hittar något att tvätta. Idag åkte T:s samtliga tröjor in i maskinen. De kommer inte att hinna torka tills i morgon och det blir säkert ett himla gnäll över att jag inte sparade en enda tröja, men har man ett tvångsbeteende så har man.

Nyårslöften brukar jag akta mig för - är världsbäst på att förtränga dem. Men jag ska göra ett undantag, jag ska faktiskt inte bara lova en sak utan även se till att hålla löftet; jag ska skriva klart min berättelse.

Det blir bra det.

En av kycklingarna

2012-01-01T13:02:00.000+01:00

Det spelar ingen roll hur gammal hon blir, jag lyssnar alltid efter att hon ska komma hem när hon är ute mitt i natten. Ett par i all hast avslängda skor i hallen och en stängd sovrumsdörr är ett säkert tecken på att allt gått bra. Så även i natt. Strax drar hon iväg hem till sitt och jag måste släppa kontrollen igen.

Gott Slut och Gott Nytt!

2011-12-31T18:00:00.000+01:00

Någon summering av 2011 hinner jag inte med. Jag har ju ett firande som väntar!

Kram till er alla - vi ses nästa år igen.

Textmassa

2011-12-30T21:55:00.000+01:00

Som jag brukar säga - det går inte fort, men det går. Ibland undrar jag - varför utsätter jag mig för detta? Det är ju inte så att världen lider brist på berättelser direkt. Kan någon påminna mig?

Nyårsafton i min berättelse och nyårsafton IRL

2011-12-30T18:05:00.002+01:00

I morgon är det nyårsafton ifall någon skulle ha missat det. I min berättelse som utspelar sig under ett år, har jag kommit till nyårsfirandet. Just nu är mitt projekt och jag i fas med det verkliga livet, mitt liv. Två tåg som åker parallellt en stund innan det ena ökar farten och försvinner in i framtiden. Förhoppningsvis blir det min berättelse som drar iväg.

Nyår som sagt. Några av karaktärerna kommer att skåla in det på Solliden. Men hur beskriva en miljö och ett firande som jag inte känner till? Enkelt - man ringer till Solliden, tvingar in sig, beordrar maken att följa med och packar ner penna och anteckningsbok. Samt varma kläder.

Hela nyårsscenen är redan färdigskissad, utifrån mina fantasier och fördomar.
På nyårsdagen vet jag om jag får tänka om.

En läsplatta ...

2011-12-28T17:28:00.000+01:00

... kommer jag aldrig att skaffa mig. Har jag sagt. Därför köpte jag en till T istället. Måste ju veta vad det är jag ratar. Ingen flimrande surfplatta alltså, utan en riktig läsplatta. Gjord att läsa på, nästan inget annat. Första boken är nu nedladdad - Joyce Carol Oates "Det var vi som var Mulvaneys".
Kommer T att bli förförd mån tro?

Avskyr flödesskrivning

2011-12-28T09:47:00.000+01:00

Det är ett himla tjat om flödesskrivning överallt. Är supertrött på att läsa och höra om det. Nej, jag flödesskriver inte. Jag förstår inte vitsen med att kräka ur sig ord utan att tänka. När jag gör det blir det både dumt och dåligt och jag får ändå skriva om allting.

Jag skriver långsamt och arbetar fram varje scen enligt ett lager på lager princip. När scenen är klar går jag vidare. Jag gillar det petiga med mitt sätt att skriva, att tänka på varje formulering, försöka hitta precis rätt ton, förmedla en bild, en känsla.
Först kommer själva handlingen. Sedan eventuella dialoger och miljöbeskrivningar. Sist gestaltas känslor och tankar. Jag läser sedan igenom scenen och ser om alltet bildar en harmonisk enhet. Stryker. Först därefter går jag vidare. Att ha en flödesskriven och därmed oavslutad text bakom mig är distraherande och hindrar mig från att komma vidare.

Omständligt? Inte alls, det jag förlorar i skrivtid tjänar jag igen i redigeringen. Eller som min lektör sa: "Jag letade efter logiska luckor men hittade inga vilket är ovanligt."
Jag antar att min skrivteknik avslöjar min personlighet ...

Skriver

2011-12-27T17:34:00.000+01:00

Nio grader varmt

2011-12-27T09:04:00.000+01:00

Pelargonerna står fortfarande ute på balkongen och i morse väcktes jag av en sjungande koltrast. Jag vet att det inte kan fortsätta på det viset och passar därför på att njuta allt jag kan.

En grön jul

2011-12-25T19:30:00.000+01:00

Förra juldagen vägrade termometern stiga över -15 C. I år visar den på +5 C.
Jag är inte den som beklagar mig, inte alls. Älskar denna gröna jul, även om bristen på kyla innebär en hel del kladd när man promenerar runt sjöarna.

Vad vore julen utan... mat?

2011-12-25T18:43:00.000+01:00

Man inser att barnen blivit vuxna när de tittar på ens sillinläggningar och säger att de ser goda ut.

Nu tändas tusen juleljus...

2011-12-24T08:49:00.001+01:00

Så var den då här, den goda julen.

Välkommen!

Och sillsalladen har hittat hem.
Någon annan julmat behöver jag nästan inte.

Sillsalladsdags

2011-12-23T04:52:00.001+01:00

Jag hittade den på en auktion i Hälsingland i slutet av 70-talet. Kärlek vid första ögonkastet. Billig var den också, ingen annan än jag ville ha den, trots att den var - och är - helt utan skavanker. Ostindia och Rörstrand var kanske inte 70-talets melodi ...
Jag använder den bara till en enda sak - att ha julens sillsallad i. Ingen i familjen utom jag är speciellt förtjust i sillsallad, en av livets många gåtor. För hur kan man bara INTE gilla sillsallad?

Jullov och Calvadosdrinkar

2011-12-22T20:07:00.003+01:00

Mitt jullov börjar NU!
T har gjort sig en Calvadoscocktail som han är alldeles lyrisk över, och jag har pratat bort en timme med mamsen. Ja, vi firar på lite olika sätt, T och jag.
Visst, jag ska jobba efter nyår men inte så mycket - om jag får bestämma. Jag får inte stressa, jag måste beta av ledigheten jag har innestående (tanken är omöjlig men vacker), är tvingad att varva ner, ta det lugnt, hålla mig undan extern stimulans. Doktorns order. Stackars, stackars mig.
Jag vet redan vad den bästa medicinen består av: skriva, skriva och skriva.
Som jag längtat.
Nej, nu måste jag nog testa den där drinken som T skryter om så.

Hjärnröntgen

2011-12-22T17:24:00.000+01:00

"Undersökningen är helt smärtfri."

Det tackar vi för.

"I undersökningsrummet kommer du att ligga på ett undersökningsbord som skjuts in i magnetens ena öppning. Magneten är öppen i båda ändar."

Skönt - då kommer jag ut igen.

"Eftersom magnetkameran avger ett knackande ljud får du hörlurar som är kopplade till vår musik/kommunikationsanläggning."

Kan man inte få lyssna på sina egna Spotifylistor?

"Undersökningen varierar mellan 30 minuter och 1 timme."

Som sagt - Spotify!

"Vid vissa undersökningar behöver vi ge en kontrastinjektion via ett blodkärl i armen."

Skulle det verkligen vara smärtfritt?

"Vid undersökning av huvudet skall smink ej användas."

Vänta lite här nu - inget smink? Inte ens en gnutta mascara? Glöm det.

Menière än en gång

2011-12-19T12:52:00.002+01:00

Ett nytt anfall i natt, och nu var det dags att hälsa på farbror doktorn. Jodå, visst tyder alla symptom på en fullt utvecklad Menière men för säkerhets skull ska jag hjärnröntgas. En ny spännande upplevelse.
För övrigt måste jag undvika stress (ha!), inte arbeta mer än 40 timmar/veckan (ha, ha!), sova mycket (ha, ha, ha!) och motionera mera (urk!).
Lite vin på helgen gör dock ingen skada, som tur är. Dä ska va' gött å leva, annars kan dä kvetta ...

Fjärde advent och jag skriver.

2011-12-18T10:23:00.001+01:00

Viss skillnad på adventskänslan inomhus och den på balkongen ... Det vita slasket som kom igår är redan på väg att smälta bort, tack och lov.
Jag har kommit till nyår i min berättelse och är alltså nästan i fas med verkligheten. Vaknade tidigt i morse (surprise!), tände granen och satte igång att skriva.Peter har bytt namn till Pontus eftersom det till slut inte gick att ha ett kompispar som heter Peter och Niklas ... Words sök- och ersättfunktionen bjöd på intressanta missförstånd när t.ex."tapeter" plötsligt förvandlades till "tapontus". Den lade även till ett genitiv S efter Pontus - Peters blev Pontuss.
Bäst att jag låter mina övriga karaktärer behålla sina namn.

Julstämning

2011-12-17T20:08:00.000+01:00

Har haft noll lust att fira jul i år. Men så åkte vi in till stan T och jag för att inhandla de sista julklapparna. Det är ju sådant som ska göras när man närmar sig fjärde advent. Och plötsligt, mitt bland all kommers och hysteri, kände jag ett litet fladdrande i hjärttrakten. Minsann, var det inte ett embryo till julkänsla som infann sig!

Överlever nog

2011-12-16T06:23:00.001+01:00

Plötsligt stod hon där med kameran på magen och jag förväntades se pigg och fräsch ut, SVs ansikte utåt. Ögonen var röda av för lite sömn och för mycket jobb, håret galet elektriskt och tröjan skrynklig. Hon tog säkert hundra bilder. Jag ratade samtliga, utom denna. Jag tyckte den dög tills jag tittade närmare och upptäckte de mörka ringarna under ögonen och de brustna ögonvitorna. Men koftan är röd och grann. Matchar ögonvitorna.
Än är det liv i liket, och idag är det fredag och jag ska ha möte med min ledningsgrupp (bara älskar att jag har en ledningsgrupp!) och om jag jobbar en stund ikväll slipper jag nog göra det i helgen. Tjoho!

Pang, så slog Menière till igen.

2011-12-11T11:48:00.002+01:00

Att efter denna intensiva höst ge sig ut att julhandla i Stockholm en lördag, samtidigt som det pågår demonstrationer i Gamla Stan (som vi givetvis hamnade mitt i) samt Nobelfesthysteri lite här och där, var kanske ingen bra idé. Men när skulle jag annars gjort det?
På Drottninggatan fick jag lock för öronen och hörseln blev sämre. På Åhléns började jag känna mig yr och sa till T att det nog var dags att åka hem. Väl hemma drabbade mig anfallet med full kraft - Menières sjukdom. Jag har haft känningar lite då och då de senaste veckorna men inte brytt mig om det. Det var dumt, man ska lyssna på kroppens signaler. Att behöva uppleva hur det är när väggarna ramlar över en, när yrseln gör det omöjligt att gå upprätt, när illamåendet får en att krypa till toaletten och kräkas till endast gallan återstår - nej, det är inget att eftersträva.
Det var min lördagskväll det. Idag är en ny dag. Jag vet att jag borde ta det lugnt, jag vet det alltför väl, men vem ska då skriva den konsekvensanalysen och ansökan till Stockholms stad som ska vara inlämnade i morgon? Min ordförande säger att jag måste delegera men han glömde att berätta till vem.
Men snart är det jul, och nyår och 2012. Då är den nya organisationen och mina enhetschefer på plats, då ska det delegeras som aldrig förr.

Menières sjukdom är en inneöressjukdom. Det finns en tydlig koppling till psykisk stress, oro, sömnbrist och trötthet, skriver docent Per Hanner. Jag vet käre Per, jag VET!

Manussnack, Wordfeud och en massa snö

2011-12-09T22:53:00.001+01:00

Jag tog ledigt igår, satte mig på tåget kl 6.21 och åkte ner till Jönköping. I Nässjö mötte jag vintern, i Jönköping mötte Elisabet Norin mig.
2,5 timme, en fika, en lunch och en massa manusprat senare skildes vi åt och jag åkte tillbaka till Stockholm. I Nässjö var det fortfarande en massa snö, i Stockholm var det en massa folk.
Jag borde ha skrivit på tåget, det borde jag ha gjort. Istället sov jag. Och läste. Och spelade Wordfeud för första gången. Och förlorade stort.
Men inte ikväll, ikväll ägde jag fett.

Ful, fulare, fulast

2011-12-09T18:21:00.000+01:00

Inte alla arbetsgivare anstränger sig när de funderar över julklappar till sina anställda. Denna tingest kom T hem med idag. Han befinner sig fortfarande i ett svårartat chocktillstånd. Skratta eller gråta - det är frågan. Ska vi gissa att man fick tag på ett osäljbart restparti mycket, mycket billigt?
Förresten - vet ni vad det är?

Jag - ett tekniskt geni

2011-12-07T20:25:00.000+01:00

Jag brukar skryta med att jag är rätt så teknisk av mig, eller att jag snarare inte är rädd för det tekniska. Friskt vågat, hälften vunnet är min devis när det gäller nya prylar. Jag kastar mig över dem, trycker lite här och där, pillar hit och dit, och tänker att den som konstruerat prylen säkert gjort den nästintill idiotsäker.
Jomenvisst.
Gissa vem som lyckades med det omöjliga idag? Just det.
Jag stöldskyddade min nya telefon så effektivt att det inte gick att öppna den längre. Den helt enkelt vägrade att släppa in mig längre än till skärmlåset. Vad gör man då, förutom att se dum ut. Jo, man traskar snällt iväg till den enda Samsungreparatören i stan, mumlar någonting om bugg i systemet, hostar upp 500 kr för få telefonen resettad igen (= alla inställningar, telefonnummer och appar borta) och se den unge mannen bakom disken le förstående åt den dumma lilla tanten som med en dåres envishet förklarar hur teknisk hon är. Egentligen.

Blir man smartare av en smartphone?

2011-12-06T21:41:00.000+01:00

Så föll jag till föga till slut, trots att jag gång efter annan hävdat att jag klarar mig fint fint med min 3 år gamla mobil. Det bär mig emot att köpa en ny pryl när den jag har fortfarande fungerar perfekt. Men denna höst har fått mig att inse att jag tyvärr måste kunna läsa mina mejl - och svara på dem - varhelst jag befinner mig. Frågan nu är - vad ska jag göra med mina gamla telefon? För slänga den, det vägrar jag.

Hur kreativ är du lilla vän?

2011-12-05T22:27:00.000+01:00

Jag läser en artikel om kreativitet i DN och undrar om jag är den konvergenta eller divergenta typen. Tills nyss hade jag ingen aning om vad konvergent och divergent betydde. Nu vet jag det. Men jag vet fortfarande inte vilket sorts tänkande som är mitt. Jag frågar T vad han tror men han tror inget, han suckar bara. Eftersom jag gärna betraktar mig själv som kreativ (och vem vill inte det?) bestämmer jag härmed att jag tillhör den divergenta skaran. Och hör sen.

Kommatecknens förtrollade värld

2011-12-05T18:52:00.004+01:00

Jag har lagt märke till att kommatecknen är en utrotningshotad art. Det syns allt mer sällan och gör de det är det ofta på fel ställe. Inte heller jag har brytt mig särskilt om kommatecken vilket givetvis noterades av Elisabet Norin: Hon tipsade mig om denna lilla skrift.

Det är hög tid att titta närmare på våra punkter, kommatecken och semikolon och se dem som de underbara och nödvändiga ting de är. Skydda dem där de idag tycks ligga i dödsryckningar i ett hav av förvirring, skriver den engelska journalisten Lynne Truss.
Gör om, gör rätt.

Säng, säng, säng, sova, sova sova ...

2011-12-04T21:43:00.000+01:00

Jag trodde att jag skulle bli tvungen att jobba fram till småtimmarna igen, men tack vare nattens maratonsession och ett disciplinerat 4 timmars pass ikväll, kan jag nu gå och lägga mig; jag har precis mejlat iväg manuset för vårens studieprogram till formgivaren. Ett antal korromgångar väntar men det värsta är gjort - den sabla redigeringen!
Sova ... Minns knappt hur det känns. Mycket bra har jag för mig.

Nöjd men så trött

2011-12-04T16:20:00.002+01:00

Och så var det skrivarkursdags igen. Bara för att det är så roligt, absolut inte för att jag har en massa dödtid att fylla. I dagarna två har författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck inte bara gett oss en massa värdefulla skrivtips och fått att skratta ofta och hjärtligt, utan även berättat om hur bokförlag tänker och arbetar. Lisa och Johanna, skriver för övrigt en bok ihop. Om den processen berättar de på bloggen Inte nu.

Jag skulle så gärna sätta mig på direkten och fortsätta med mitt eget projekt men jag har ett studieprogram som väntar på att redigeras; manuslämning i morgon bitti. Jag längtar verkligen tills denna osannolikt arbetsamma höst är över. Jag vet att jag har en grym arbetskapacitet men t.o.m. jag har en gräns. Fem timmars sömn natt efter natt, värkande axlar och nacke och en känsla av att börja tappa fokus är ett säkert tecken på att jag behöver ta det lugnare. Frågan är väl bara - när sjutton ska jag hinna göra det?

Nyårsafton ...

2011-12-02T21:18:00.001+01:00

... om 29 dagar. Kommer att inledas med musikalen Hair på Stadsteatern. Yiha!

When the moon is in the seventh house
And Jupiter aligns with Mars
Then peace will guide the planets
And love will steer the stars

Badrumslyft

2011-11-27T19:06:00.003+01:00

Nya handdukar, nytt duschdraperi och ny matta - mer behövs inte för att lyfta upp ett badrum. Ett doftljus som påminner om den annalkande julen blev pricken över i:et. Tack till mina ungar för presentkortet som jag handlade upp idag.

Jag säger bara ... Snobben!

2011-11-27T11:43:00.002+01:00

Första advent

2011-11-27T11:14:00.004+01:00

Grått, regnigt och blåsigt. Oss stör det inte, inte det minsta.

På gång igen

2011-11-26T09:44:00.000+01:00

Komponerade en ny Spotifylista igår kväll, ett säkert tecken på att jag snart är igång med skrivandet igen. Mycket riktigt - vaknade kl. 5 i morse, drack en kopp café au lait och satte mig sedan vid datorn, med hörlurarna på. Tre timmar senare vaknade T och skrämde sånär ihjäl mig när han lade sin hand på min axel.

Prestationsångest

2011-11-24T22:30:00.004+01:00

Jag fick ett mejl ikväll:
"Jag känner en bokförläggare på Piratförlaget. Det var han som upptäckte Hundraåringen som försvann...Vill du ha hjälp med kontakten?"

Tack alla snälla ni som tror på mig, det peppar. Men jag har typ 100 sidor kvar att skriva och är just nu förlamad av prestationsångest.

Amazon har lagt ut följande lista på vad som krävs av en bestseller, baserat på en analys av tusentals läsaromdömen:

1. Nytta (något som läsarna kan ta med sig och använda i sina liv)
2. Information (fakta som läsaren behöver för att förstå berättelsen)

3. Tyngd (substans, det relativa värdet av berättelsen)
4. Fokus (att tydligt lyfta fram det du vill skriva om)
5. Logik (att berättelsen hänger ihop på ett logiskt sätt)
6. En känsla av samhörighet (att skapa igenkänning och engagemang hos läsaren, att beröra)
7. En fängslande stil (att skriva på ett sätt som engagerar, i språk och innehåll)
8. Humor (komedi, klyftighet eller åtminstone ironi
9. Enkelhet (klarhet och fokus på idén)
10. Underhållning (att få läsaren att uppskatta berättelsen)
11. Ett rappt tempo (så det känns som om det går snabbt att läsa)
12. Bildspråk (att måla bilder med sina ord)
13. Kreativitet (nyskapande)
14. Iver (att skriva med energi, få med sig läsaren med sin entusiasm)
15. Trivsel (skapa en komfortabel känsla)
16. Lycka (gör läsaren glad!)
17. Trovärdighet (att handling och karaktärer känns äkta).
18. Provocerande (för att få läsaren att tänka eller agera)
19. Aktivt, minnesvärt (prosa som fäster)
20. En WOW-känsla
21. Upplyftande (handling som höjer sig – och läsaren – med sin skönhet och rättfärdighet)

Prestationsångest var ordet ...

Gargoylen - hyllad av alla men varför?

2011-11-23T19:50:00.001+01:00

Visst, visst, jag har bara läst drygt 100 sidor och den blir säkert jättebra mycket snart ... Eller så fortsätter den att vara urtråkig. Hyllad men skittråkig. Jag ger den 50 sidor till. Bäst att den tar sig annars åker den ut i kylan.
T har läst den och tyckte den var bra. Tror han, han minns inte riktigt.
Okej - 50 sidor till var det.

Manusrespons!

2011-11-22T19:04:00.001+01:00

Jag fick tillbaka den första delen av mitt manus från Elisabet Nordin idag. Trots att jag var dödstrött efter två intensiva konferensdagar, var jag bara tvungen att svänga förbi bussgods innan de stängde kl 17, och hämta ut det. Jag hade ju bett henne att inte vara finkänslig mot mig, utan säga helt ärligt vad hon tyckte. Och det gjorde hon: "Det är ett väldigt bra manus, måste jag säga, och tacksamt att ge respons på", inleder hon sin drygt femsidiga feedback på min feelgood berättelse.
Sedan följer många nyttiga påpekanden; som att jag inte behöver vara övertydlig utan ska lita på gestaltningen; att jag ska se upp med perspektivglidningar; att jag ska korta ner vissa partier och gå igenom starterna på varje kapitel. Bland annat.
För övrigt har hon gillat att bekanta sig med mina figurer, och tycker att jag utan tvekan har en känsla för genren. Gestaltningen av karaktärerna är en av styrkorna, en annan är dialogerna. Starten är bra och ger massor av info som väcker läsarens nyfikenhet, det är bra gestaltat direkt.Texten blommar av skrivlust och det känns som att jag har roligt medan jag skriver. Och visst är det så - jag har urkul när jag berättar min historia.
Om ett par veckor ses vi för att gå igenom manuset IRL; jag har typ 1.000 följdfrågor att ställa.

Inga fler köp i en riktig bokhandel

2011-11-20T15:57:00.000+01:00

Jag köpte Kerstin Ekmans Grand Final i skojarbranschen idag. Det gjorde jag i en IRL bokhandel (Bokia) trots att jag visste att det skulle bli dyrare. På prislappen som var röd och därmed signalerade "billigare" stod det 249 kr. Samma bokhandel tar 179 kr när den säljer boken via sin hemsida. Bokus tar 159 kr, dvs 90 kr mindre än Bokia IRL, och frakten är gratis om man orkar vänta på boken någon vecka.
Jag älskar riktiga bokhandlar men hädanefter kommer jag att hålla mig till nätet. Tyvärr.

Oops I did it again

2011-11-19T10:47:00.000+01:00

Kunde liksom inte låta bli. Jag försökte in i det längsta att stå emot men när Johanna tipsade på Twitter om ett återbud var det kört. Såg förresten att hon är med i dagens SvD också - kan inte vara annat än ett tecken.
Jag har alltså återigen anmält mig till en skrivarkurs.
Because I'm so worth it.

Dagens post består av tiggarbrev

2011-11-18T21:47:00.000+01:00

Dagens postskörd:
Rädda barnen vill att jag som har hjärtat på rätta stället ska bidra till den goda saken.
Svenska Afghanistankommittén vill att jag bidrar till den goda saken.
Läkare utan gränser vill att jag bidrar till den goda saken.
Vi läser vill att jag prenumererar - hallå, det gör jag ju redan!
Åhléns vill att jag julshoppar hos dem.
Och så har jag fått en enkät från Sifo. Den är på 43 sidor och ska ge Sifo möjlighet att sälja resultatet till handeln så att den i sin tur ska kunna planera sin marknadsföring ...
Det tog mig exakt 38 minuter att kryssa i 14 sidor. Om jag fortsätter kan jag vinna en premieobligation. Jag skiter i premieobligationer. Ska jag kryssa i resterande 29 sidor vill jag ha betalt i riktiga, pensionsgrundande pengar. Nu ska vi se hur många telefonsamtal som min vägran kommer att leda till ...

T - en lugn hamn i ett kaotiskt hav

2011-11-18T20:33:00.002+01:00

"Hur mycket jobbar du egentligen?" frågade mig någon och jag blev tvungen att tänka efter. Jag började räkna på fingrarna men slutade efter en stund. Vad tjänade det till, jag vet ju att jag jobbar typ - jämt. Känns det som i varje fall. Somliga dagar är jag som en urvriden trasa och jag tackar min lyckliga stjärna för att T finns där och sopar upp resterna av det som en gång varit jag.
Andra dagar kommer jag hem efter en tolv timmar lång arbetsdag och är så uppskruvad och full av energi att jag inbillar mig att jag skulle kunna arbeta tolv timmar till. Återigen finns T där, och han lyssnar tålmodigt på mitt babblande. Han väntar tills jag somnat vid datorn eller i soffan innan han bäddar ner mig. Han känner till varenda en av mina medarbetare trots att han aldrig träffat dem, han är bekant med varje liten konflikt som förekommer på arbetsplatsen.
T är medveten om varje beslut jag står inför, vet precis vad som håller mig vaken om nätterna och har koll på min almanacka; kommer jag hem till middagen eller inte, ska jag sova borta eller hemma, har jag en tjänsteresa eller konferens på gång? Han är som en lugn hamn som tålmodigt väntar på att det förvirrade skeppet som är jag ska segla hem.
Fråga dock aldrig honom om bemärkelsedagar, vårt sociala nätverk, bokade teaterbesök, biobesök eller fester. Det har han absolut noll koll på.
Älskade T - du vet väl att vi ska tillbringa helgen hos goda vänner?

En dag - filmen

2011-11-16T21:18:00.000+01:00

Eftersom jag bröt mot min egen regel om att inte se filmatiseringar av romaner, får jag skylla mig själv. Ja, jag blev besviken. Den första halvan av filmen är riktigt, riktigt dålig. Dåligt manus, dåligt skådespeleri. Sekundkorta scener där det i boken finns djup och gestaltning. Sammanhanget försvinner, berättelsens dramakurvor likaså och handlingen ter sig ibland nästintill obegriplig. Det blir bättre mot slutet av filmen och man ska nog ha ett hjärta av sten för att inte bli åtminstone lite berörd. Men det sker med hjälp av stråkar och närbilder på ögon som tåras, ett alltför vanligt trick i filmsammanhang.
Mitt betyg blir en svag 3:a.

Sju jävligt långa dagar

2011-11-15T19:26:00.002+01:00

Det skulle kunna vara en beskrivning på min vecka men det handlar om Jonathan Troppers senast översatta roman.
Lite väl grabbig för min smak - för visst är det i huvudsak män som älskar skämt som håller sig mellan naveln och låren och gärna tar en sväng förbi de mörkare delarna av baken? Å andra sidan blev också T trött på boken - kanske att vi helt enkelt är för gamla för den typen av kladdig humor. Men, trots allt, är det bara att konstatera att Tropper kan konsten att formulera sig. Jag läser vidare och hoppas hitta den värme som fanns i Konsten att tala med en änkling.

lunchshopping

2011-11-14T17:18:00.001+01:00

På språng mellan två möten såg jag dem plötsligt i ett skyltfönster. Storlek 35. Med höga skaft som kan snöras åt så att mina ben slipper skvalpa runt. Det tog sin lilla tid (5 år typ) innan vi fann varandra men stor kärlek är värd att vänta på.

Tänka är silver, tjuvlyssna är guld

2011-11-13T20:47:00.000+01:00

Det blir inte mycket skrivet just nu. Jag skulle kunna skylla på tidsbrist utan att ljuga det minsta, men sanningen är dessutom att jag vill vänta tills jag fått respons på den första delen av projektet. Är jag rätt ute eller har jag fått det mesta om bakfoten? Den 8 december vet jag - det är då jag ska träffa min PT Elisabet och få min dom. Tills dess begraver jag mig i arbete (tar det aldrig slut?) och romanläsning (varför tar det slut?). Däremellan ägnar jag mig åt tankeverksamhet och tjuvlyssning. Tjuvlyssnandet går lätt - många talar så högt om sitt privatliv att färdiga dialoger serveras på silverfat. Tankeverksamheten däremot håller mig vaken om nätterna. Måste sluta tänka. Just det - tjuvlyssna mer och tänka mindre.

Kol & Kox

2011-11-09T22:25:00.000+01:00

Det är obegripligt hur restaurangägarna i Stockholm får det att gå runt. Är verkligen kundunderlaget tillräckligt stort för dem alla?
Ikväll blev jag i varje fall bjuden till en italienare jag inte alls kände till tidigare, Kol & Kox på Olofsgatan. Låter inte speciellt latinskt men tydligen användes lokalen en gång i tiden till kolförsäljning, därav namnet. Men köket var italienskt och gott, vinerna likaså, och priserna överkomliga även om jag tycker att det alltid är svindyrt att äta ute.

En kväll på MoMu

2011-11-08T20:12:00.001+01:00

Turner

Monet

Twombly

Moderna museet hoppas att utställningen Turner, Monet, Twombly - sent måleri ska rädda årets sviktande besökssiffror. Och ja, mycket folk var där ikväll. En fin utställning som dock inte säger så mycket om man inte är ordentligt påläst innan - eller har guide.

Jag har fått ett Nigeriabrev!

2011-11-08T19:56:00.000+01:00

Äntligen - har alltid undrat hur dessa ser ut. Låg och väntade snällt i den dagliga skörden av skräppost:

ECONOMIC AND FINANCIAL CRIME COMMISSION,
INVESTIGATION AND FUND RELEASE DEPARTMENT.

Attention; Beneficiary,

I am Mrs. Farida Waziri Chairman of Economic and Financial Crime Commission from our INVESTIGATION, We write to know if you sent one Mr. Peter Woo to claim your fund of 15.5M United States Dollars, However, You are advice now to Re-confirm Your Names, Address, Phone Number, Fax and Occupation immediately. So you will be given the necessary clearance to release your funds to you.

Mrs. Farida Waziri
Chairman Efcc Office Nigeria

Avhållsamhet, salami och lite vin

2011-11-06T17:34:00.000+01:00

Jag har inte rört mitt manus på en hel vecka. Tänkt på det har jag gjort, men inte skrivit en rad, varken haft tid eller lust. Ja, jag vet att inspiration är till för amatörer men, käre Jan Guillou, jag har ett annat mer-än-heltidsarbete att sköta också.

Efter att ha ägnat nästan två timmar till att ta mig igenom jobbets mejlbox, började det klia i fingrarna. 713 ord senare vet jag att min berättelse lever och har hälsan. Den har dessutom fått en titel som jag känner mig riktigt nöjd med.

Avhållsamhet kan vara av godo ... Det glas vin och skivor fransk salami som T satte fram åt mig nyss gjorde säkert också sitt till för att få mig in the mood.

Skräppostens mysterier

2011-11-05T15:13:00.000+01:00

Jag går in och rensar i min skräppostmapp då och då. Där hittar jag de mest besynnerliga mejlen. Jag kastar dem direkt men hinner häpna över såväl avsändarnamnen som ämnesrubrikerna:
Madam Blakebianca - My heart bless you ... from Mrs Blake Bianca
Brian D. Lamkin - Urgent Notification
Interpol - From Interpol Special Investigation Agent Good ...
Mr. Godwin Okoh TNT - Good Day
Albert Ronald - Urgent To International Monitory Funds

Kanske borde jag svara specialagenten från Interpol att han borde söka jobb på Interpool istället.

Hur sjutton hittar alla dessa avsändare till min mejlbox?

Allhelgonaeld

2011-11-05T14:45:00.000+01:00

Mysfredag

2011-11-04T20:08:00.000+01:00

När T och jag ska mysa till det blir det först en bio (gillade Maktens män eftersom jag älskar tv-serien Vita Huset) och sedan en bit mat någonstans. Ikväll valde vi anrika Prinsen. Gott och superb service, men billigt? Knappast.

Jag tycks mig ha upptäckt en sak - ju äldre jag blir, desto bättre service får jag. Det kan bero på 1) att min ålder väcker respekt 2) att jag nuförtiden biter ifrån på direkten om jag anser mig bli illa behandlad. Något att fundera på ...

Sommaren utan män

2011-11-03T22:05:00.000+01:00

Jag har tillbringat tre dagar i Malmö och Köpenhamn tillsammans med chefer inom Stockholms stad. Programmet var digert och fullspäckat med studiebesök på diverse kulturhus/bibliotek. Jag älskar verkligen att arbeta med folkbildning och kultur, och det är bra att jag påminns om det ibland ...
Och så älskar jag böcker. Siri Hustvedts senaste var det enda jag köpte under dessa tre dagar, i den bokhandeln som övertagit delar av Sandrews gamla biograf - Biopalatset. Sorgligt på sätt och vis, men livet går vidare.

Fel förresten - jag köpte även chokladpraliner på den gamla Mazettifabriken i Malmö, nu ett hus för kulturarbetare, studenter och kulturtjänstemän.

P.S. I Köpenhamn togs vi emot av Uwe Bödewadt, chef för Den Svarta Diamenten - Det Kongelige Bibliotek, och tidigare chef för Kulturhuset i Stockholm. Ett oerhört inspirerande möte i en helt fantastisk lokal.

Läser Niceville just nu

2011-11-03T21:32:00.001+01:00

Och ja, den är precis så bra som många säger. Inte pga ett fenomenalt språk eller fantastisk gestaltning eller exotiska miljöbeskrivningar utan pga av själva berättelsen som bär upp hela romanen. En god historia helt enkelt. Gripande och oerhört upprörande om de svarta hembiträdens öde i den amerikanska södern på 60-talet.
Det har gjorts en film på boken men jag har bestämt mig för att inte se den. Jag vill ha kvar mina egna bilder. Dessutom vet vi ju alla vad som brukar hända när bra böcker filmatiseras. Tyvärr.

På väg

2011-10-31T21:34:00.000+01:00

Sådär ja, snigelposten är på väg till Elisabet Norin med 173 st A4 sidor vilket gissningsvis motsvarar 3/4 delar av den färdiga berättelsen.Först korrade jag sidorna på skärmen, vilket tog sin lilla tid. Sedan skrev jag ut dem och upptäckte hur mycket som helst att ändra och fixa. Det blev en intensiv redigeringshelg, och jag är ganska slut om ryggen, tillika om axlar och hals ...
Nu tänker jag vila mig från mitt projekt i några dagar. Har funderat som en tok på titeln, och försökt hämta inspiration hos Bokus. Vad heter egentligen andra böcker i samma genre? Nu vet jag - de heter förskräckligt banala saker. Synd att Driver dagg, faller regn redan är taget ...

Än blommar det

2011-10-31T21:08:00.000+01:00

Dahlior, pärleterneller, lavendel, mynta ... Vi bugar och vi bockar och vi tackar för den varma hösten.

Franska nerver

2011-10-28T19:06:00.002+02:00

Bio i veckan - T och jag gick och såg Franska nerver på biografen Sture. Ingen ny Amelie från Montmartre som marknadsföringen försöker göra gällande (kallas för att åka snålskjuts), men en söt och charmig berättelse, om än tunn. Önskar att sidokaraktärerna fått utvecklas mer och att dramaturgin innehållit mer svärta. Då hade den varit helt perfekt. Kompenseras i viss mån av sin hyllning till chokladen. Men som sagt - Amelie regerar fortfarande, en av mina absoluta favoriter. Blir liksom lycklig bara av att tänka på den, och är så glad att jag bokade den på Sandrews alla biografer när det begav sig. Those were the days my friends ...

Jag - en förhörsledare

2011-10-26T19:53:00.002+02:00

Jag har spelat Monopol idag, på arbetstid, från kl 8.30 till 17.00. Eller Teamopoly som just denna variant kallas. Det handlar givetvis om mer än ett spel, det handlar om teambuilding, ledarskap och personlighetsanalys. Inte särskilt smart av mig då att stiga upp kl 3.30 på morgonen och sätta igång att redigera mitt projekt ...
"Jag förstår inte att du orkar", säger T.
Det gör jag inte riktigt, orkar alltså. Därför stänger jag ner butiken nu, och sätter mig och läser den nya tidningen Skriva istället. En kopp te, en bit choklad och en god natt sömn på det (hoppas jag), så är jag snart fit for fight igen.

Vill ni veta lite om vad som sägs om mig förresten?
Mina styrkor är att jag är noggrann, analytisk, vidsynt, lugn och säker, begåvad, diplomatisk, effektiv, kunnig och klok.
Mina svagheter är att jag kan ha problem att anpassa mig till en stödjande och underordnad roll när så behövs. Jag bör dessutom inte involveras i arbete där det är viktigt att tolerera andras brister. Jag bör placeras i en pressande miljö där man måste fatta tuffa beslut, ge mig ett tydligt ansvarsområde och låta mig arbeta i min egen takt. Jag levererar antingen framgång eller misslyckanden. Jag lyckas nog bra i konfrontation och debatt, har ett brett ledarskapsregister och anlag för att bli en ledare med hög profil.
Yrkesmässigt skulle jag kunna bli en bra förhörsledare ...

Herregud - hur står T ut med mig egentligen? För att inte tala om mina stackars medarbetare. Förlåt för allt jag gjort och kommer att fortsätta göra ...
Men kära blivande ledningsgrupp i vår nya organisation - vilken häftig resa som väntar oss! :)

Allt det vackra som omsluter oss

2011-10-23T18:34:00.000+02:00

Men såg ni solen ikväll, gjorde ni det? Röd och overklig och förunderligt vacker. Denna fantastiska höst som vi bjuds på ... Njut!
I natt stod vi ute på altanen T och jag, böjde våra nackar så långt bak det gick, och tittade rakt in i oändligheten. På satelliterna som korsade himlavalvet, på stjärnorna som föll, på Vintergatan.
Idag åkte vi till varvet och täckte över båten.
"Allt går så mycket lättare när du är med", sa T till mig.
Och än har inte frosten tagit dahliorna i den gamla koppartunnan.

Min första pitch

2011-10-22T16:39:00.000+02:00

Tidigare i veckan var jag på middag med Filmklubben. På min högra sida satt P som i några decennier nu varit framgångsrik producent, inköpare och distributör. Efter den obligatoriska uppdateringen om allt som hänt oss sedan sist, kom vi in på filmmanusar. Jag frågade honom om han tyckte att det märktes att det numera finns många olika skrivarkurser. Jo, det tyckte han nog. Författarna kunde sina dramakurvor och visste hur bygga upp en intrig.
"Men vad hjälper det", sa P "när flertalet av de historier som berättas är ointressanta".
Det är alltså inte bara inom förlagsvärlden som det pågår en intensiv jakt på spännande, angelägna och engagerande berättelser. Filmbranschen letar lika hett den.
Sedan kom vi in på mitt projekt, givetvis, och jag uppmanades att pitcha min synopsis. Motfrågorna haglade och jag blev lite svettig där ett tag. P är ingen dununge i sammanhanget; han är en riktig hök.
"Skicka mig ditt manus när du är klar, så får jag titta på det", sa P.
"Det är inget filmmanus", sa jag och spelade svårflirtad.
"Skicka det ändå."
Där någonstans tror jag att jag svimmade av prestationsångest.

Just nu

2011-10-18T19:58:00.000+02:00

Jobbar. Tänker. Redigerar. Väntar på att T ska komma hem och ge mig mat. Jobbar lite till.
Det är också ett liv.

Höst på Vätö

2011-10-16T17:48:00.001+02:00

Ännu har inte frosten hittat till vårt hörn av paradiset, jag gissar att det är sundet som håller temperaturen uppe. Vi har höststädat såväl stuga som trädgård, tömt krukor, ställt undan utemöbler, parasoll och jalusier, vänt upp och ner på vattentunnor, räfsat löv, promenerat, tänt ljus, tänt brasa, druckit vin, läst, lyssnat på musik. Och redigerat, jag i varje fall. Åtta kapitel klara, sexton kvar att gå igenom innan vecka 45.

Hål i strumpan? Jajamensan

2011-10-11T21:38:00.000+02:00

I morse var strumpan sprillans ny, när jag kom hem ikväll var den ... begagnad kan man säga. Men irritationen försvann i ett nafs när jag öppnade dagens post, ett vadderat kuvertet från Elisabet Nordin. "Varmt välkommen igång med skrivsamarbetet" hade hon skrivit, och skickat med Skriva för livet av Julia Cameron samt en fin liten anteckningsbok. Det är den typen av post man vill ha efter en 12 timmar lång arbetsdag.

Det är nu det börjar

2011-10-10T21:34:00.000+02:00

Så var jag klar med min skrivarkurs. Ann Ljungberg är nöjd och själv är jag taggad till tusen. Nu är det slutövat, nu ska här skrivas.

"Du har utvecklats enormt under kursens gång, och jag tror att du har stora möjligheter att bli utgiven. Det är naturligtvis mycket hårt arbete kvar innan dess, som för alla. Börja med att skriva färdigt manus, och gå sedan igenom det hela med kursbreven framför dig och se vad du kan förbättra.

LYCKA TILL! Jag ser med spänning fram emot att se din bok hos bokhandlarna!"

Tack Ann för kursen och alla goda råd, min utveckling är din förtjänst.

Nu går jag vidare, det är dags för nästa kapitel. Elisabet Norin har tackat ja till att följa mig på vägen. Tänka sig, jag ska få en alldeles egen coach, en tränare, någon att bolla med. En piska.

Sa jag att jag var taggad?

Norrköping

2011-10-09T17:46:00.000+02:00

Sverige är fullt av småstäder som jag endast känner till namn. Jag blir lika förvånad varje gång jag kommer till en sådan stad över hur fina de är. Norrköping till exempel, en gammal industristad med vackra Motala ström som rinner rakt igenom, ibland bred och majestätisk som om den vore självaste Seine, ibland som en smal kanal med hus vars grund står i vatten. Lite Amsterdam. Ibland lite New York.
Jag tog en promenad i eftermiddags, innan det var dags att sätta sig på tåget hem efter tre stämmodagar som gjorde mig slut i huvudet. Om två år är det dags för förbundsstämma igen, då i Västerås, en annan av dessa fantastiska småstäder.

My new best friends

2011-10-04T21:13:00.000+02:00

"Man blir inte Zlatan utan att spela mycket fotboll. Det gäller att öva." Susanne Alakoski
"Jag brukar säga: Läs tusen böcker först, sedan kan du börja skriva." Håkan Nesser
"Läs och skriv och håll på så i tio år så ordnar det sig." Jan Guillou

Stora och lilla YES

2011-10-04T19:01:00.000+02:00

Vi kom hem med varsin flaska YES, T och jag. Jag bar tungt (1,1 kg), inte han (0,5 kg). Om det på den lilla flaskan står att den är dubbel så effektiv (som vad kan man sedan undra), men inget står på den stora - betyder det att den stora är hälften så effektiv (som vad kan man sedan undra)? Med andra ord - bar jag tungt helt i onödan?

Ge aldrig upp!

2011-10-03T20:03:00.000+02:00

Ett helt gäng med romanförfattare in spe! Ja, inte Pernilla då, som debuterar till våren hos Printz. Lycka till P - ser fram emot att få köpa ett signerat ex av dig!
Och Eva - hur går det med författarplattformen? ;)

Och varför i hela friden...

2011-10-03T10:38:00.000+02:00

... lägger människan ut en bild på sitt fönster?
Därför att det är så förbaskat rent, kära ni. Därför att fönsterputsaren knackade på (dörrklockan har aldrig fungerat och det tycks som om Skanska gett upp) klockan sju i morse, och på en timme tvättade rent 13 rutor. Sex fönster och en balkongdörr alltså. Med spröjsar. Ut och in och emellan.
Jag har alltid, alltid putsat mina fönster själv, vilket tagit mig timmar. Att inte behöva göra det denna höst känns som att få en försenad födelsedagspresent.
Det är därför jag lägger ut en bild på vårt fönster, för att minnas känslan.